Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 »OVER DE HÖIE FJELDE.»
Mor Mina hade också fått sin belöning. Hon låg
för nedrullade gardiner i den mörka sängkammaren, likblek,
liksom sönderskjuten i en fruktansvärd batalj. Hon sof nu
och log i sömnen. Alla dessa långa års möda, hela denna
långa väntan, alla dessa bekymmer och nu denna härda
kamp, allt var ju nu öfverståndet och glömdt. Belöningen
låg der mellan dunkuddarne i vaggan. Djupt nere — från
kuddarne — kom då och då en liten fnysning, som när en
fogel skakar på sig i sömnen, och så på en gång ett riktigt
kraftigt skrik. Anders, som hade suttit i rummet bredvid
med dörren på glänt, kom in på tåspetsarne, lyfte på kud-
den och tog med största försigtighet upp den lilla. Mina
sträckte ut armarne, och fadern gick sakta, sakta fram och
böjde sig ner med det dyrbara lilla byltet och lade det vid
modrens bröst.
— — -—
Ännu hade icke Mina kommit längre än till länsto-
len vid fönstret. Det gick långsamt. Hon satt der mellan
kuddar och täcken och såg på sin lilla flicka i vaggan. So-
len sken in på barnets hår, ett sådant starkt, lockigt, mörkt
hår. Eller var det egentligen mörkt? Några små lockar
tycktes nästan gullgula, andra hade en rödaktig glans. Mina
satt och tänkte på, att det både fans blått och grönt i skug-
gorna, och der det var mörkast, var det nästan svartblått;
men förtjusande var det, och i ring efter ring hängde det
ned öfver de fina ögonbrynen och den lilla svettiga pannan,
som stack upp öfver kudden. Hvarifrån hade barnet egent-
ligen fått lockigt hår? Ingen af föräldrarne hade det ju;
men Anders sade, att han också hade haft ett sådant lockigt
hår, då han var helt liten, men att det alltid ändrar sig;
han hade blifvit kortklippt, kammad och borstad med vatten,
och då kan till och med det lustigaste hår blifva rakt.
Men ögonen? Nu, då den lilla flickan slog upp ögonen och
med ett allvarligt, nästan högtidligt uttryck lät dem följa
flugorna, som dansade i taket, tyckte sig Mina se samma
ögon som den der aftonen nere vid granen, då ett ungt,
lyckligt ynglingaansigte böjde sig öfver henne och hon såg
in i två varma, bruna ögon, som trängde rakt till hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
