Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 >»OVER DE HÖIE FJELDE.>»
vaket, något som uttryckte godhet, som barnet hastigt
fäste sig vid.
Hon hade vänner bland de allra fulaste på gården.
Så fans det t. ex. en gammal murare — en halt, klumpig gam-
mal man, med ett ansigte, der till och med den bästa vilja
icke skulle kunna uppspåra minsta glimt af skönhet — som
var Rachels utvalda vän och förtrogne.
Det var en snäll och hederlig gammal man, en man,
som hade varit mycket olycklig, nu var mycket ensam och
aldrig förtjenade tolf skilling utan att fort göra sig af med
dem igen, fastän han aldrig smakade starka drycker. — Men
å andra sidan hade verkligen stor skönhet en effekt som ett rus
på Rachel. Hon förälskade sig en dag i en liten tiggarunge,
som kom vid dörren, en liten förtjusande flicka, som knapt
hade några trasor att skyla siz med. Barnet fick både mat
och dryck och en silfverslant, men det var icke nog för
Rachel; nej, hon ville ändtligen gifva den lilla flickan sin
söndagsklädning, den ljusröda bomullsklädningen med remsor
i halsen. Hon bad och tiggde af sin mor, och då denna stod
fast vid att neka det på det bestämdaste, var det Rachel
som började citera bibeln och påminde sin mor om, att der
stod, att den, som har två klädningar, skall dela med åt den,
som ingen har. Men Mina sade, att det icke skulle förstås
på det sättet, icke så der bokstafligt. »>»Ja, hur skulle det då
förstås? frågade Rachel med flammande ögon, med en bäf-
vande ångest för, att den fattiga lilla skulle gå utan »den
ljusrödas. Modern svarade, att det kunde hon inte så der
stå och förklara, utan Rachel skulle vara nöjd med, hvad hon
hade fått att gifva bort och icke plåga sin mor längre.
Länge efteråt tänkte Rachel på denna lilla landstrykerska,
och när ingen såg det, försökte hon rita henne i profil på en
bit papper, i det hon vätte duktigt på blyertspennan, för
att få ögonen lika svarta, som den lilla skönheten hade haft.
Rachel ritade ofta, blommor och grenar, hunden, som
låg och sof, prestgården från alla håll och kanter och mön-
ster å dukar och täcken till modern. Då hon blef större,
visade hon också ett bra handlag för nästan alla sorters
handarbeten. Det gick alltsammans så lätt och blef så
vackert, och hon hade en sällsynt] förmåga att ge en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
