- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
45

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOVER DE HÖIE FJELDE>. 45

gammal bytta till hatt en uppiffning, så att den såg ut som
ny, eller fästa upp sin klädning, så att den tog sig något
ut och klädde henne.

Med tiden gick också det buttra och trotsiga bort ur
hennes väsen, men mycket talför blef hon aldrig och roade sig
egentligen alltid bäst i sitt eget sällskap. Då hon var femton
år, kom det på sommaren en målare till trakten. Det var
en gammal professor, som var ute för att måla studier.
Han blef inbjuden till prestgården och visade der sina skizzer.
Det var långt ifrån, att de voro några mästerverk, men för
dem, som intet hade sett voro de en anledning till stor be-
undran, och Rachel följde med och såg på med det största in-
tresse, då den gamle herrn satte den ena taflan efter den andra
upp på staffliet. Bland andra skizzer fans der också en stätta,
omgifven af flere olika sorters träd och med en blick in åt
det djupa af skogen. Då Rachel fick se den, utbrast hon:

sDen har jag också ritat!»

Nu fick hon ingen ro, förrän hon kommit fram med
sina egna försök; och den gamle målaren berömde dem.
Hon hade talang, stor talang. Flere saker, hon hade gjort,
voro rent af förträffliga!

Mor Mina log och sade, att Rachel i det hela var en
händig liten flicka, och fadern bad Mina taga fram Rachels
handarbeten. Dem förstod sig målaren mindre på att beundra,
isynnerhet hade han icke vidare sinne för Minas omgjorda
hatt, som Rachel hade sytt till sin mors stora tillfredsställelse;
men Mina tyckte, att det ena slaget af handarbete var lika
bra som det andra, ja, att det på det hela taget var mycket
nyttigare att lägga hand vid något, som kunde användas
till kläderna - eller i huset, spara pengar och arbetshjelp,
än att sudda ner de der papperslapparne, som sedan lågo
och skräpade öfverallt. Men det smickrade och gladde
henne ändå, att en främmande professor berömde hennes
barn, antingen det nu var för det ena eller det andra, och
då målaren sade; att Rachel borde komma till Stockholm
och lära sig något, logo båda föräldrarna som åt en riktigt
älskvärd qvickhet.

Och så reste professorn. Men efter den tiden blef
Rachel mera tyst än förr. Hon satt ofta länge på aftnarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free