Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 »OVER DE HÖIE FJELDE.>
utanför ladan och såg öfver mot Kolmorden, som vexelvis
glänste till och beskuggades i aftonsolen. Hon ritade också
mer än annars, men ref för det mesta sönder det, och hand-
arbetena gingo trögare än förut.
En afton, då mor Mina kom in för att säga godnatt
till Rachel, fann hon henne ligga och gråta.
Det varade mycket länge, innan hon kunde få sin dotter
att säga orsaken till dessa häftiga och oförklarliga tårar, men
slutligen slog Rachel sina armar om moderns hals och utbröt:
Jag vill bort! Jag vill härifrån!
Härifrån? — Från din egen far och mor?» sade Mina
och vek helt förfärad tillbaka. »Hvad menar du, mitt barn?
Hvad felas dig?»
Jag vill ut och lära mig något, mor! Jag måste ut!
Jag känner på mig, att jag förgås, om jag inte får lof att
försöka det.»
»Försöka hvad?» frågade Mina temligen kallt och satte
sig rak i stolen.
»Att lära mig måla», utstötte Rachel och stack förtviflad
näsan ner i kudden.
»Och till hvad nytta skulle det vara?» frågade Mina.
Hon satt ännu helt rak och strök med händerna öfver
sitt förkläde.
Åh, förmodligen inte till någon nytta alls, men jag
vill så gernab
»Du vill så gerna! — Ja, det fins mycket, som vi så
gerna vilja, men lifvet lär oss, att det icke är genom att få
allt hvad vi vilja, som vi bli hvad vi skola vara, utan
tvärtom genom att lära oss att försaka det, som vi så gerna
vilja, genom att göra den nytta vi kunna på den plats der vi
äro, och icke jemt gå och tänka på, hvad vi skulle kunna
vara och bli, ifall och om —>
»Men du, mor, har ju aldrig önskat annat än att stanna
här i prestgården. Du har ju alltid fått lof att göra, hvad
du ville.»
»Jaså, du tror det, mitt barn! Du kan alltså inte alls
föreställa dig, hur mitt lif var hela den långa tid, då jag
gick och var förlofvad med din far? Då jag visste, att han
ofta var sjuk, att han alltid var fattig och bekymrad, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
