Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>OVER DE HÖIE FJELDE.» 47
aldrig kunde komma till honom, aldrig kunde vara i hans
närhet, som jag älskade mest af allt i verlden? Att aldrig
kunna hjelpa honom med mitt arbete eller min närvaro,
men bara år från år gå och vänta, tills min ungdom var
förbi, och hans ungdom var förbi, och jag i stället för att
komma som en glad, vacker ung flicka till vårt nya hem,
kom som en gammal, tjock, trött qvinna, som hade lefvat
alla sina bästa år i endast längtan och ångest för den, jag
höll af!
Mina teg stilla och började att sakta snyfta, liksom in-
vändigt, och torka bort några små tårar, som fort och tätt
tillrade utför kinderna på henne.
Åh, mor» sade Rachel och tryckte sig emot henne.
»Och så din far», fortsatte Mina, »din far, som nog skulle
ha blifvit något utmärkt, om han bara hade haft lyckan
en liten smula med sig! Ja, jag klagar inte, — ack nej!
Jag klagar inte nu. Nu ha vi ju så oändligt mycket att
tacka Gud för; — men jag tänker på den tid, som har varit,
på alla de långa år af försakelser, af rent ut nöd, som din
far har genomgått, innan han nådde fram till hvad han nu
är. Han kunde nog ofta haft anledning att säga, att »han
ville så gerna». Hvad skulle det ha hjelpt? Vår Herre ville
något annat; och ser du, mitt barn, detta att uppge sin
egen fordrande vilja, — det är det vigtigaste af allt.>
Hon hade blifvit mjukare i stämman och klappade
Rachel sakta på hufvudet.
»Ja, men det är så svårt! Söta mor, det är så svårt!»
Mina log, men Rachel såg det icke.
»Är det verkligen så förskräckligt svårt att stanna här
hos din far och mor, för hvilka du är det käraste i hela
verlden, och att glädja och trösta dem på deras gamla dar?
Är det verkligen så svårt? — Har du det så illa här i det
gamla hemmet?»
ȁh, mor utbrast Rachel och slog armarne om hen-
nes hals. »Jag är så elak, så otacksam! Jag tänker bara på
mig sjelf och mina egna tycken, men jag lofvar dig, att det
skall bli bättre. Jag skall anstränga mig för att vara snäll
och göra min pligt.»
»Skall det behöfva vara en så stor ansträngning?» frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
