Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVER DE HÖIE FJELDE.» 53
qvällsbordet. Då hon sade godnatt till sin far, föll hon
honom om halsen ’ och sade: »Förlåt mig, far! Du vill ju
ge mig din förlåtelse?»
»Kära barm, sade han och klappade henne. >»>Du har
ju inte gjort något ondt. Det är nog det bästa för dig, att
du får försöka. Det hela varar ju inte så länge. Innan nästa
vinter är du hemma igen.» — Innan nästa vinter! Jo, det
var just snart! ... Det förekom Rachel som en hel evighet.
Då hon var i säng, kom modern upp. Hon böjde sig
öfver hennes säng och grät mycket. Rachel kysste henne
och ville nu trösta /enxae med, att det ju icke var så långt
till nästa vinter.
sJar, sade Mina, >och så kommer du hem och finner
allting så smått och fult här hemma och skall aldrig komma
att trifvas riktigt mer. >
Rachels invändningar hjelpte icke.
Jo, jag känner dig», sade modern. »Du springer ifrån
mig! Du sprang ifrån mig, redan då du varliten. — Har du
kommit i häg att sy rosettband i din runda hatt? frågade
hon derpå. Nej, det tänkte jag nog! Låt mig få låna din
fingerborg, så skall jag göra det.»
Och Mina satte sig vid hufvudgärden och gjorde hatten
färdig. Hon ville rulla ned gardinen, men det ville Rachel
alldeles icke. »Ack nej, söta mor! Jag sofver så bra för
öppna fönster. Jag vill se himlen den sista natten jag
är härb — Så kom morgonen. Frukosten åts under tyst-
nad, ännu fans der litet att göra med packningen, och så
körde enspännaren fram med den gula hästen med svarta
manen. Per satt färdig med piskan i handen, och nu måste
Rachel iväg.
Hon var mycket blek, men hvarken hon eller för-
äldrarne gräto. De omfamnade hvarandra innerligt under
största tystnad. Fadern stoppade ännu en gång filten om
hennes ben, satte en ask under fötterna på henne och ropade:
sKörb — Modern nickade, mildt leende. Vagnen körde
långsamt genom alléen; der måste kusken genast af för att
öppna den första grinden. Presten och hans hustru kommo
långsamt gående. Då vagnen åter var på väg, vände sig
Rachel om och såg dem stå vid grinden. Hvad fadern var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
