Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»OVER DE HÖIE FJELDE.> | 55
som lågo strödda och liksom simmade på vattenytan, voro
bevuxna med höga furuträd, hvilka liksom hjelmbuskar sväf-
vade öfver de lägre buskarne nedanför dem; från alla sidor
och sund kommo små ångare, segelbåtar och skutor, som
passerade förbi oss, — och så fick jag öga på Stockholm.
Det var först som ett silfverflor, sedan såg jag torn och
kupoler likasom bakom slöjan, så blef det en mängd färger,
ljusröda, gredelina och ljusblå, och. så blef det hus och kyr-
kor och slott! Det såg ut, som om allting låg och flöt på
vattnet, och vattnet sjelft var som smält silfver; det glänste,
det darrade, det. lyste från alla sidor. Jag stod i fören och
tyckte, att jag flög, så lätt och säkert sköt båten framåt, —
så voro vi framme!» |
Rachel skref ofta, minst ett par gånger i veckan, och
presten gick långt utåt landsvägen för att möta posten och
få detta längtansfullt väntade bref en qvart före tiden. Det
var goda bref, det vill säga, de innehöllo alla, att Rachel
var lycklig. Hon hade ett litet stilla hem hos den gamla
mamsell Hult på Söder; men hon var blott litet hemma. Om
förmiddagen var hon hos sin professor, som bodde högt uppe
på Drottninggatan, så att hon hade en ansenlig väg att gå;
men när hon ändtligen hade vandrat den långa vägen och
hunnit upp för de mänga trapporna : till ateliern, så fick hon
också belöning derför. Hon satt der i ett hörn och teck-
nade och målade hela dagen.
I början fick hon mest sysselsätta sig med att kopiera
hans gamla landskapsskizzer, och fastän det ju också var
mycket roligt, så tyckte hon dock, att hon saknade något
dervid, hon visste icke riktigt hvad. Kanske det var det,
att hon tyckte, att dessa skizzer icke riktigt liknade naturen,
så som hon kom i håg den. Sedan började hon måla efter
frukter och grenar, att teckna efter gips och efter menniskor,
och hon kastade sig öfver alltsammans med brinnande
ifver. Professorn berömde henne mycket, nästan alltid, men
hon började snart att icke vara så nöjd med hans beröm;
hon såg sjelf, huru mycket som fattades i allt, hvad hon
gjorde — ja, också i allt hvad /ax gjorde.
Bara någon riktigt ville säga henne, hvad som var galet
vid hennes arbete. Bara hon visste, hur hon skulle bära sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
