Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 »OVER DE HÖIE FJELDE.>
åt. Hon kände blott en brännande oro, en lust att göra allt
på en gång, en otålighet att finna just det, hon längtade
efter. Hvar gång hon höll på med en sak, hade hon liksom
samvetsagg öfver, att hon icke just då gjorde något annat.
Midt i sommaren reste professorn bort. Rachel hade
icke råd till att resa hem redan nu och ville det icke heller.
Hon tog sin målarlåda med sig och gick ut till Haga och på
Djurgården och satt der från morgon till qväll och målade
skogsinteriörer, med en bit bröd och ett stycke korf i fickan.
Hon arbetade hela dagen som i feber. Ibland var hon
hänryckt. Hon tyckte, att hon var på vippen att fånga just
det, som hon ville ha fatt på, men för det mesta försvann
det just i det afgörande ögonblicket, och så dessa beständiga
förändringar! Hon gick hem den ena dagen med ögonen
fulla af en färgskala, som den nästa dagen var fullkomligt
försvunnen. Solen, molnen, morgon och afton, de varma
och de kyliga dagarne, alla och allt hade sitt uttryck, sina
beständigt sväfvande nycker, — ja, man kunde bli tokig af
det! — Men glad var hon i alla fall. Hon läste icke, hon
talade knapt till någon, hon gjorde ingenting annat än målade.
Då det vardt höst och professorn återkom, och akade-
mien öppnades, började hon att gå der. Nu blef det en
annan tingens ordning. Hon skulle teckna gipser och per-
spektiv och alls icke tänka på gröna träd och belysningar.
Hon var också nu flitig, riktigt glupsk på att lära sig något,
men hon tyckte, att hon icke kom till det, hon mest läng-
tade efter.
Då det första året vid akademien var förbi och vären
kom, ville föräldrarne ha henne hem igen, men hon påminde
sin far om, att året ännu icke var gånget, och fastän de
flesta menniskor voro borta från Stockholm om sommaren,
fans det dock en och annan, hos hvilken hon kunde få ett
godt råd, ett och annat att se. Nej, nu måste hon riktigt
gripa sig an! — Men då sedan hösten närmade sig och det
nu skulle bli allvar af med hemresan — det var redan flere
månader öfver tiden — ja, då kunde hon icke. Hon bad
sin professor att hjelpa sig och skrifva hem, och han skref,
att det var alldeles. nödvändigt, att hon fortsatte vid akade-
mien. Hvad kunde hon hinna lära sig på ett år?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
