Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KRIS. 85
älskat dig, skulle jag funnit det ljuft! Men det var just derpå
jag märkte, att jag aldrig kunde känna något för dig, — att
din smekning var en plåga för mig! Var inté ond på mig
... du förstår ... det är icke långa tider, som uppenbara
sanningen för oss, — det är bara ett enda ögonblick ...
Jag skulle kunnat hyckla för dig — jag skulle kunnat för-
ställa mig och betvinga min antipati, derför att jag en gång
gifvit mitt löfte — — hade du velat det? —
— Nej, men jag hade hellre velat, att du helt och hållet
dödat mig, än att du handlat mot mig som du nu gjort. —
Det blef nägra ögonblicks tystnad. Cecilia stod med
nedslagna ögon, nervöst pressande händerna mot hvarandra;
Ernst kastade sig i en stol, lade armarne på bordet bredvid
och gömde ansigtet emot dem. Då och då flög en darrning
genom honom, ända tills slutligen hela hans kropp började
skaka af våldsamma snyftningar.
Cecilia visste ej hvad hon skulle säga. Hon kände ett
djupt deltagande, blandadt med häftiga sjelfförebråelser, men
på samma gång genomfors hon af denna underliga kyla,
denna förnimmelse af någonting främmande, motbjudande,
som, i motsats till hennes lidelsefulla ömhet för dem hon
älskade, så ofta plågade henne, då någon eller något osym-
patiskt berörde henne.
— Ernst — sade hon slutligen litet tvunget, — sör;j
inte på det sättet — -— tro mig, du skall snart glömma! —
— Aldrig! — utropade han och såg upp med ett ut.
tryck af energisk förtviflan, som likt en jernmask pressade
sig öfver hans ansigte, — aldrig — aldrig! Min kärlek, min
ömhet för dig, den skall jag lätt nog rycka ur mitt hjerta,
men det qval du kastat dit in, det räcker för hela lifvet!
Ah, Cecilia! du vet inte hvad du gjort ... att låta mig
komma så nära lyckan, att jag höll den i mina händer, och
så, utan att jag anar något ... utan att jag förstår det...
slita den ifrån mig! Hvem du än handlat så mot ... hade det
varit grymt, hjertlöst, men mot mig var det... Ty du visste,
att jag hade satt all/t på detta enda kort, att jag drömde
mig ett eget hem, för hvilket jag ville sträfva och arbeta,
som en ersättning för hela min olyckliga barndom och ung-
dom, — att jag alltid hoppats, alltid längtat efter att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
