Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 EN KRIS.
gång finna en qvinna, som skulle återgifva mig tron på god-
het och ömhet, som skulle älska mig, som min egen mor
icke gjorde? Det var min ungdoms dröm, min religion! Och
nu, och nu... Cecilia, du kunde varit mindre raffinerad,
när du krossade mig!
Han kastade sig ånyo snyftande ned öfver bordet.
Den smärta, han led, kändes så full och hel, att der icke
ens fans rum för möjligheten af ett hopp. Icke ett ögon-
blick föll det honom in att söka beveka henne, att åberopa
hennes redan gifna löfte som en rättighet, han kände
att allt var slut, det föreföll honom som om i denna stund
hennes köld och motvilja gräft en oöfverstiglig afgrund emel-
lan dem.
— Ernst, förlåt mig, — hviskade Cecilia med skygg,
osäker röst, — var icke bitter emot mig — — om du visste
hur förtviflad jag är öfver att ha gjort dig ondt — — —
säg, att du förlåter mig? —
— Jag vill önska, att du aldrig måtte komma att få
erfara något liknande den smärta du förorsakat mig, — sva-
rade Ernst, i det han reste sig upp för att lemna henne.
— Hvart går du? — frägade hon oroligt. Hon kom
ihåg sitt sista samtal med Georg, och en känsla af dof ångest
smög sig öfver henne.
— Ingenstädes, — svarade han matt. — Jag skall göra
mig i ordning för att, som jag redan sagt dig, i morgon
resa utomlands. Jag kan numera inte andas luften här
hemma. —
— Och du vill ej förlåta mig? —
— Jag vet inte. Jag har i denna stund inte känsla för
någon eller något annat än min egen smärta. —
Med dessa ord lemnade han rummet utan att se på
Cecilia. Hon stod ett ögonblick och stirrade efter honom,
men då hon hörde fru Billners röst utanför, spratt hon till,
sprang ut och ilade upp på sitt rum med en fart, som om
hon varit förföljd.
Hon reglade dörren, kastade sig i soffan, lutade hufvu-
det i händerna och försökte tänka.
Ur det kaos af olika känslor, af sjelfförebråelse, af med-
lidande, af oro, som fylde henne, uppsteg så småningom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
