Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KRIS. 87
klar, bestämd förnimmelse, att hon handlat rätt och modigt,
och att hon i sista ögonblicket, då hon var nära att gå för-
lorad, räddat sig sjelf. Och liksom hon hela denna sista
tid, trots alla yttre fördelar, trots alla inbillningar om lycka
och kärlek, beständigt plågats af en inre disharmoni, så
kände hon nu i stället lugn och tillfredsställelse i djupet af
sin själ, fastän ytan upprördes af plågsamma bilder och
föreställningar.
Just som hon kommit till denna lugnande klarhet, knac-
kade det på dörren och fru Billner frågade smeksamt, om
hon fick komma in?
Cecilia ryckte till och bleknade; hon visste hvad som
förestod. Men hon samlade all sin beslutsamhet, — hon
kände att det var bäst att redan samma qväll komma på
klar fot med hela familjen — och gick för att öppna dörren.
Fru Billner sväfvade in med ett småleende på läpparne
och ett ömt, smäktande uttryck i blicken.
— Mitt älskade barn! — hviskade hon och kom emot
Cecilia med utbredda armar, — låt mig säga dig, hur lycklig...
— Nej tant, säg ingenting, — afbröt Cecilia med en
röst, som sinnesrörelsen och försöket att beherska rädslan
gjorde sträf och hård, — det var alltsammans ett misstag,
ett missförstånd! Jag kan inte bli Ernsts hustru, han vet det,
jag har redan sagt honom det, och vi ha skilts åt utan
bitterhet?
Fru Billners armar sjönko ned; hennes uttryck förän-
drades i ett enda ögonblick, ett drag af häpenhet, förvirring
och gryende vrede drog som en plötslig bris öfver hennes
ansigte och förmörkade det. Hon öppnade till hälften läp.
parne och stirrade mållös på Cecilia.
— Jag begriper inte det här! — utbrast hon slutligen,
— hvad menar du? Förklara dig! —
— Det är ingenting att förklara — det är bara det, att
jag inte älskar honom. —
— Älskar! — utropade fru Billner, och den vrede, som
de gäckade förhoppningarne uppväckte inom henne började
skjuta fram ur ögonen i hvassa strålar, — du talar som
en romantisk sjuttonåring! Hvad menar du egentligen med
— älskar? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
