Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literaturbref från Frankrike.
I. Något om Victor Hugo.
Victor Hugo var, ’det kan icke bestridas, en stor skald,
kanhända den störste skald Frankrike egt, säkerligen den störste
i detta århundrade. Men om han också egde högst framstående
egenskaper, egenskaper af allra första ordningen, så hade han i
alla fall icke dem, som han påstod sig hafva eller som hans vän-
ner tillskrefvo honom. Synnerligen ofta försäkrar han oss i sina
företal, att han framförallt eftersträfvar att vara en samvetsgrann
författare, som icke framställer något som sant, som han icke är
säker på; han gör anspråk på att vara en sannfärdig historiker,
som icke kommer fram med ett enda faktum, som han ej kon-
trollerat. Det behöfver numera ej bevisas, att om det också är
sant, att han i första ögonblicket ger oss illusioner i detta afse-
ende genom sin ofta lyckliga användning af lokalfärgen, så re-
spekterar han dock synnerligen litet ett tidehvarfs anda och fram-
ställer för oss under sina jackor med medeltidssnitt rena roman-
tici från 1830. Man skulle icke heller behöfva gräfva mycket
djupt på flera ställen i Za l£gende des sidcles för att bakom en
dekoration, som är eller synes antik, återfinna personer och figu-
rer, som icke hafva kunnat födas annat än i det nittonde seklet.
Kanhända var det omöjligt att det skulle gå annorlunda: en
författare kan icke så frigöra sig från den tid, han lefver i, att
han helt och hållet glömmer den, när han diktar. Om Victor
Hugos castillanare äro lika mycket fransmän som Racine’s romare
eller greker, så bör man icke förvåna sig deröfver, och det skulle
föga anstå oss att taga anstöt af detta förhållande, om icke för-
fattaren redan från början sagt oss, att han icke skulle begå detta
för så många skriftställare gemensamma misstag.
Ej Victor Hugo sjelf, men så mycket mer hans vänner
hafva 1 honom velat se en djup tänkare, en filosof, som öfverallt
trängt till botten af tingen. Jag tror icke för min del, att detta
är en stor skalds ideal. En skalds storhet beror fastmer derpå,
att han ser tingen med enfaldigt hjerta och barnaögon, och att
han så i mäktiga och glänsande bilder återger hvad han ser, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
