Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNET. 143
— Men vet du, nu tänker jag uppriktigt sagdt inte prata
längre, för nu är det din tur att säga ett ord.
AIMÉE.
Hvad vill du jag skall säga?
SVEN.
Svara mig åtminstone på en fråga: har man bytt bort
dig?
AIMÉE (vänder sig bort; hon står vid
fönstret i det svaga gasskenet utifrån).
Kanske har man gjort det. /pet ringer, hon rycker häftigt till)
Min Gud, det är —
SVEN.
Det är väl din fästman, kan jag tro. (Man ser Per springa
och öppna) Nej, det var ett stadsbud. (Per ut igen)
SVEN (nalkas henne, båda stå framme
vid fönstret).
Aimée, har du intet förtroende för mig nu mera?:
. AIMÉE.
Hvad är det du vill?
SVEN. |
Hvad jag vill? Jag kan ju inte undgå att se, hur olik
dig du har blifvit. Är det bara nu för ögonblicket, är det
ingenting annat än hufvudvärken, säg? Jag väntade att finna
dig strålande glad och lycklig, bli derför inte förvånad, om
jag är litet — nyfiken, som en vän har rättighet att vara,
då han uppriktigt vill dela någons bekymmer. Mot mig har
du ju alltid varit fullt öppen, säg, har du inte det?
AIMÉE.
Jo, Sven, det har jag visst. Jag harju alltid ansett dig
som min bror.
SVEN.
Men säg då, hvad är det, lilla Mean? Du som är för-
lofvad, älskad och lycklig, hvarför ser du inte glad ut?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
