Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL —-. 233
opinion, ja, emot dennes egen Skapare ibland, och glömmer,
eller vill icke veta af, att det ideala lifvet här på jorden är
lydnad och oftervillighet. Nej, han glömmer det icke, ty Ibsen
glömmer aldrig någon fas af menskligt lidande, men han ger det
sådana otympliga representanter som Gregers Werle och Stock-
man, likasom för att bevisa, huru praktiskt orätt det är att ha
rätt här i lifvet. Deremot tilldelar han sådana subjekt som Rel-
ling och fru Sörby det praktiska lifvets skarpblick! Åja, det
säger mycket som experiment och saknar tyvärr icke motsvarig-
het, men så alldeles utan armbågerum är dock icke det mensk-
ligt goda och ädla i lifvet. Med sin titaniska styrka griper han
om pelarne, som uppbära vårt skyddande tak, och ger dem ett
riktigt ruskande, utan att betänka att, får han ikull dem, krossas
vi i stället för att frälsas. Icke tu tal om att reforraer kräfvas,
men de, i synnerhet de som han begär, måste verkas inifrån
och utåt och ej tvärtom. Reformera individen till att göra sin
pligt i stället för att endast söka sin rätt, och samhället skall
uppnå den största grad af fullkomning, som kan nås under ett
ofullkomlighetens tillstånd, der synd och nöd äro oundvikliga.
Men nu förefaller det mig, som om Ibsen med sitt snilles väl-
dighet väl kunde reformera en hel literatur, — hvilket bäst
bevisas genom hela »efterdockhemsliteraturen» — ja, genom
den starka belysning han ger åt det skenfagra visa dess ihålig-
het, och med sitt smärtande gissel sarga det ofullkomliga;
men verkar han, med hela sin kamp för individen, individuelt
upplyftande och förädlande? Jag följer ett högt exempel och
slutar med ett frågetecken.
Dock ännu har jag icke yttrat ett ord om hvad Du egent-
ligen önskat höra. Men kan man väl tala om Nordens literatur
utan att komma in på Ibsen, denne jätte, som med ett enda
steg öfverskrider rymder, der andra trampa tusenden, tilldels i
hans fotspår, men också betydligt på sidan om dem. t feno-
men inom vår literatur få vi dock ej skylla på honom. Äkten-
skapsbrotten äro, som vi veta, för länge sedan importerade från
Frankrike, så dem ha vi nu småningom hunnit vänja oss vid och
räkna ej så noga med. För dem är Ibsen ingen målsman, men
ännu mindre har han försökt fängsla sma läsares intresse genom
skildring af unga flickor, som utan barmhertighet eller försyn
kastas i armarne på första, bästa förförare i hvart och hvart-
annat modernt arbete. Hvarifrån ha vi fått dem? Icke från Ibsen
och heller icke ur verkligheten, det jag tror. Jag undrar, om
det icke är från Danmark vi hemtat denna literära skatt. Enligt
min tro är detta dock farliga gifter att importera; troligen äro
de menade .som skyddsmedel — men kan det väl vara rätt att
här vaccinera oss mot gula febern, som rasar i China? — Jag
talar här icke om de arma, skyddlösa varelser, som, uppväxta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
