Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—— 2 =22Q ? 27 =6-— —— mm — mu — -—
234 BREF TILL —
1 beröring med alla laster, knappt kunna anse fallet för fall. Ty
ned till dem når literaturen sällan. Jag talar om den unga
flickan, uppväxt i hemmets skydd med helsosamma och rena
åsigter om rätt och orätt, och för hvilken hrr författare förenkla
fallet till icke allenast en möjlighet utan en ganska vanlig verk-
lighet. Och jag skulle kunna ursäkta hrr författare, ty de sknfva
under fullkomlig obekantskap med det motsatta könet, men när
våra författarinnor trampa samma stråt, — då tappar jag tåla-
modet. O! du allherskare modet, hvad förmår du icke öfver
oss! Vi lägga oss till en åsigt, ungefär som vi lägga oss till lugg
eller turnyr (ty något med »knycka på skall det vara!). »Esprits
forts» skola vi naturligtvis vara allesammans, om vi också ofira
både oss sjelfva och våra barn derför. — Ack, min vän, jag
önskar dem intet ondt, men jag önskar dem alla — en sexton-
ång dotter, och de skola erfara, huru föga deras starka åsigter
hålla streck i verkliga lifvet.
Jag tror, i motsats mot dem, att den unga qvinnans bästa
skydd mot frestelse till fall är sjelfva arten af den känsla, som
skulle vålla hennes fall. Tillit till den hon älskar, och den
helgd hennes egen kärlek har för henne äro utmärkande drag
deri, och båda dessa våldföras af ett orent förhållande, något
som hon mer instinktmessigt än reflekteradt känner, och mot
hvilket hennes naturliga blygsamhet är ett värn.
Detta är det normala förhållandet; allt annat är sjukt och
oriktigt. Men otygladt sjelfsvåld, klemande med inbillade lidan-
den och — oskön läsning, hvaraf jag ser mer än ett ungt an
sigte bära spår i den oroliga blicken och ett förtidigt, gammalt
och fult drag kring munnen — kunna förvandla och förstöra
naturen. Ungdomens bästa fägring ligger ju i den förvånade och
öppna blick, hvarmed den betraktar det mötande lifvets brokiga
rikedom, och bara det att som ung icke vara vacker är ju, redan
det, att ha förspilt sin förstfödslorätt för en vattvälling. Och
hvad ha de fått i utbyte? Mena dessa sanningsprofeter, att den
unga qvinnan genom att af dem få veta lifvet (eller deras upp:
fattning af lifvet) skyddas mot att bli bedragen derpå? De
glömma då visheten af den ordnande makt, som vill, att vi så
småningom, men endast småningom, desillusioneras här för att
fatta fäste der vi höra till. Menniskans medfödda behof af lycka
kunna de icke qväfva; förtaga de hennes illusion derom på ett
håll, sträcker hon sig efter en annan, och svaren på det sökandet
måste lifvet ge. Att förutskicka svaren på frågorna bringar oord:
ning i allt.
Tro nu icke, att jag vill undanhålla de unga allting, och
att de ej skola veta af synd och brott. Jag vill blott, att den
brottsliga ej skall göras så söt och rörande, att i deras ögon
exemplet blir efterföljansvärdt, och heller icke, att åt sjelfva brottet
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
