Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL — 235
i något fall skänkes minsta berättigande. Nej, brott är brott,
och när det förekommer i diktningen, skola förutsättningarna
vara sådana, att jag bibehåller min afsky för brottet, fastän mitt
hjerta röres till medlidande för brottslingen. Då först blir per:
sonligheten tragisk och värd min medkänsla, men Denise, —
Karin Wahl i »En skandal», — Florizel i »Ett besök» m. fl.,
m. fl. — äro inga tragiska personligheter: de äro, hvar och en
på sitt sätt, oting, härflutna ur osunda begrepp om rätt och orätt,
rent och orent, — och verka allt annat än godt. Det är lätt
att säga, att samhällets dom är orättvis; ja, men det är naturligt
och riktigt, att den är orättvis i sådana fall, den måste vara det,
ty samhället är icke dygdigt och moraliskt, det endast represen-
terar dygd och moral; långt bättre, att samhället har orätt, än
att mitt eget individuella j jag ej mer kan skilja på rätt och orätt.
Samhället kan i alla fall ej bedöma motiven eller anledningarne.
Det kan endast döma hvad det ser, och deruti gör det rätt.
Bryter någon mot dess ytliga lagar, måste han finna sig vid att
ha brutit med samhället. |
En egendomlig företeelse af en sjuklig tids sjuka literatur
är Herman Bangs »Fedra». Troligen rår författaren personligen
för, att boken.ej har mera anseende, ty utom det, att den är
skrifven med verklig talang, andas den, midt i sin blaserade
ruttenhet, den skäraste oskuld, och trots morfinsjuka och qvaf
luft, öfverraskas man af flägtar af sådan ungdomlig renhet deri,
att man förvånas deråt, när man betänker ur hvilken jordmån
den runnit upp. Onekligen är det en sjuk själs historia, men
det är historien om en själ, sjuk af renhetsbegär, och derigenom,
medelbart, ett bevis för »det elastiske Baand»> som Paludan-
Miller talar om 1 Almas sonetter:
Ved hver Bevegelse det giver efter,
Det reekker til endnu paa fjernest Vei;
Men styrted Sjelen end med fulde Krefter
Sig ned i Dybet — Baandet brister ei!
Ty värre förlorad än denne författare här ger sig sjelf och sin tid
kan väl ingen göra, och dock håller honom skönhets- och renhets-
begreppet — honom sjelf ovetande — uppe. Och vårt rättsbegrepp
drages icke på sned af den medkänsla vi ha för hans Fedra.
Jag har nu tillräckligt länge uppehållit Dig, och det utan att
Du fått veta något om dagens literatur, ty hvad jag flyktigt berört
tillhör redan gårdagen. Men jag skall med nöje öfvergå dertill i
mitt nästa bref, sedan jag nu fått ge luft åt hvad jag har emot
hela den herskande riktningen. Jag tror, att denna riktning aldrig
kan bidraga att bilda några karakterer; förekomma de här och
hvar i lifvet, så är det sross literaturen, och ej med hjelp deraf.
Jag tror visst på tillfälligt menskligt förfall, på nedärfda dåliga
" anlag och stora svårigheter att lefva lifvet, men jag vef, att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
