Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ad
236 BREF TILL —.
hvarje menskligt bröst äro nedlagda krafter att pånyttföda, icke
allenast sin egen natur, utan till och med hvad generationer
förut försummat och förfuskat, och jag will, att de, som ha fäått
gåfvan, skola med sina skrifter väcka dessa krafter till lif och
icke de lidelser, som verka deras förstöring. Din vän
Dina.
Stockholm i Februari 1886.
Käre vän! Knappast har jag skickat af en epistel, förrän
jag genast är färdig att ta till pennan för att börja en ny. Men
saken är, att jag i går qväll såg fru Agrells »Ensam» på Dra-
matiska teatern, och nu måste gräla litet om den. Men med
hvem? — Du känner icke stycket — och derigenom, att jag
skall sätta Dig in i de frågor det berör, ser Du dem lätt med
mina ögon. Nej, jag skall gräla med författarinnan sjelf. Men
först skall jag tala om för Dig, att idealbilderna alls icke äro
bannlysta ur realismens skola, ty denna fru Agrells Tora är så
starkt idealiserad som någon romantikens figur. Men det har jag,
för min del, ingenting emot. Jag tror på idealbilderna och deras
goda verkan 1 literaturen. Tag bort dem derur, och deras sva-
gare efterhärmning i verkliga lifvet försvinner med detsamma.
Egentligen är det dock tendensen i stycket, som jag vill
tala om, ty der, såscm här, sedelärande frågor komma under
betraktande, söker man ovilkorligen göra sig reda för tendensen.
Och detta är väl också skälet, hvarföre all denna undran om
Ibsen: hvad vill han? — hvad tänker han sjelf? ej låter sig
tystas ehs af den allra största beundran för hans objektiva fram-
ställningssätt. Ty låt vara, att detta sätt i estetiskt hänseende
är det fullkomligaste, men der det rör etiska frågor, äro vi i vår
fulla rätt att af framställningen vilja läras och upplysas.
Fru Agrell uppträder icke så sfinxartadt, utan hon frågar
ganska tydligt: Tycken I icke som jag, att det är en himmels-
skriande orättvisa, att en ungdormsförvillelse skall sträcka sina
följder öfver en menniskas hela lif (om hon är qvinna) och icke
allenast öfver hennes, utan äfven öfver hennes barns? För att
få instämmandet häri så jakande som möjligt, har hon med rätt
mycken skicklighet gjort konflikten så skarp, att motsägelse är
nästan omöjlig. Att hon dervidlag måst uppoffra karaktersteck-
ningen något, uppehåller jag mig icke vid här.
Men är motsägelse svår, så är medhåll farligt, och det är
än värre. Ty fru Agrell begår det misstaget att fordra individuel
omdömesförmåga hos samhället. Hon vill icke offra något åt
dess fordran på yttre anständighet, men såmhället skall offra sina
principer (lösliga nog ibland, det må Gud veta!) för Tora, spe:
cielt för Tora, derföre att hon upprättat sig och fört ett stilla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
