- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
260

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260 PROFESSOR ES. TEGNÉR OCH RÄTTSTAFNINGSFRÅGAN.

grafien i och för sig förtjänar alt det motstånd den kan få,
enär den snarare utgör en försämring än en förbättring af
den hittills gängse stafningen, och detta förnämligast emedan
den alt för litet tar hänsyn till skolans kraf; och fränsedt,
att mången klandrar den, just emedan den bjuder för få
förbättringar; så är det alldeles naturligt, att den skall från
konservativt håll röna starkt motstånd. Ty sådant är just
förhållandet, att kvarje stafningsändring, som öfverhufvud
faller i ögonen och orsakar något besvär — och det gor
äfven en sådan, som den prof. T. föreslår, då t. ex. v skall
i hundradetals ord insättas i stället för / och fv — väcker
motstånd, och detta motstånd blir i det allra närmaste lika
stort — ja kanske lika stort eller större — om ändringen
är af mindre omfäng, än om den är mera genomgripande;
ty om man redan bekvämar sig att ändra ett halft eller ett
helt tusental ord, så går man lika gärna med på att ändra
ännu ett tusental eller par. Besväret är ungefär lika stort,
så snart man ej längre får följa sina gamla skriftvanor utan
måste »tänka sig för» vid skrifvandet. Därför har prof. T.
säkerligen också orätt, då han flerestädes betonar, att ett
ord, hvars stafning ändras i fråga om ex bokstaf, samtidigt
icke bör i flera afseenden rättas; ty den som öfverhufvud kan
finna sig i att ändra zigen till zgänr, kan nog också smälta
ett zgänrn, ja till och med järn, och den som stöter sig på
en skrifning dåv, kränkes nog föga mindre af ett dov for
dof. Ett godt exempel på riktigheten af denna iakttagelse
utgör ordet corgs, där det utan tvifvel varit vida lättare att
genomföra den radikala ändringen till går — alla bokstäf
ver ändrade utom »/’ — än det skulle varit att försöka med
de lindrigare (?) formerna cårps, cårp, cårs, corp, cors, cor.
kårps, kårp, kårs o. d.; på samma sätt med sås för sauii
o. a. d.; det af prof. T. förordade aékceat stöter förmodligen
mera än aksent; poäng, talang afgjordt mindre än t. ex.
poin, poing, poänt, taleng, talant. I alla händelser torde
prof. T. vara alt för sangvinisk, om han tänker sig, att de
reformer, kan är med om att föreslå, skola kunna undgå att
hos vanans trälar uppkalla oestetiska förnimmelser. Han har
till stående invändning mot rättstafningssällskapets förslag,
att de »väcka anstöt, men hvad tror han om sådana skrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free