- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
262

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262 PROFESSOR ES. TEGNÉR OCH RÄTTSTAFNINGSFRÅGAN.

ee AA - RR — se

vanliga ord» Men lyckligtvis ådagalade nordiska rättstaf-
ningsmötet icke en dylik hofsamhet.

Vända vi oss nu till frågan om arten af och målet för
den stafningsreform, som bör komma i fråga, måste jag lika
bestämdt opponera mig mot de principer, som för prof. T.
äro de ledande. Dock icke i ex punkt, hans opposition mot
ett strängt genomförande af fonetisk stafning, en opposition
som han tydligen anser — man har svårt att inse hvarför —
drabba rättstafningssällskapet och dess »ledande mäm. Det
hjälper icke, att Lundell yttrat: »grundsatsen att man skall
rätta skriften efter uttalet är såsom grundsats oduglig, orim-
lig» 7); att jag yttrat, dels att »en lättlärd, om också möj-
ligtvis ofonetisk skrift är bättre än en svårlärd fonetisk», dels
att »skriftspråket är bättre än talspråket därutinnan, att det
skiljer på Avitt och vidt, på själ, skäl och stjäl, om också
detta dess försteg möjligen icke är af den betydelse, att skrift-
skilnaden bör upprätthållas; vi äro dock i prof. T:s ögon
arga fonetici. För min del är jag emellertid säkerligen i
vida mindre mån en anhängare af den fonetiska stafnings-
principen än prof. T. Jag har ju nyligen sökt utförligt häfda
den auppfattningen af språkriktighet, att bäst är det språk

Nunda också det skriftspråk — som exaktast och ’snab-
bast uppfattas och lättast produceras. Häraf följer, att skrif-
ten för att vara »riktig» endast får vara fonetisk i den mån
detta bidrager att lätta tankekommunikationen, hvilket långt
ifrån alltid är fallet. Att »återgifva uttalet» är icke skriftens
mål; det är blott ett — och för vår nsuvarande skrift det vikti-
gaste — af de medel, som skriften använder för att vinna
sitt mål, tankarnas meddelande.

Men i en annan fråga, som också nära sammanhänger
med språkriktighetsspörsmålet, måste jag ställa mig i en så
mycket bjärtare motsats till prof. T. Reformen får, säger
han, icke blifva sådan, att man söker »göra ortografien obe-
roende af språkkänslan» (s. 21); »man kommer till bättre re-
sultat genom att skärpa sitt öra för den ortografiska känslans
röst än genom att lyssna till de vetenskapliga ortografernas

”) Emellertid har Lundell i en senare utgifven skrift (Några anmärk-
ningar) utan tvifvel fält yttranden, som mera drabbas af beskyllningen för en
ultraistisk fonetisk ståndpunkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free