- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
277

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PROFESSOR ES. TEGNÉR OCH RÄTTSTAFNINGSFRÅGAN. 277

de indiska Kasjapa och Vaisja, det holländska Klaasje och
ändtligen namnet på de hedervärda »Bosje-männen i Syd-
Afrika» icke få» uttalas med sje-ljud. Om nu emellertid
någon annan än en vetenskapsman skulle ha den ovanliga
oturen att behöfva uttala något af dessa ord, så tror jag ej
han behöfver lägga det tungt på sinnet, i händelse den
malheuren skulle hända honom, att han här anbringade ett
sje-ljud; ty i 99 fall af 100 har han nog ingen åhörare, som
kan med sakkunskap korrigera honom, och jag finner intet
beklagligt däri.

Jag hoppas prof. T. ursäktar, om mot slutet af min
uppsats någon gång röjt sig en svag efterklang af den ton,
han själf på så många ställen i sin bok ansett vara lämplig
gent emot rättstafningssällskapet. Jag skall ej fästa mig
härvid ens för ett ögonblick, emedan här bör uteslutande
vara fråga om den stora saken, icke om de små personer,
som uppbära densamma. Blott es! yttrande af prof. T., af
rent personlig art, £az och får jag icke med tystnad förbigå.
Han yttrar om »upphovsmännemr» till rättstafningssällskapets
förslag: »Jag tilltror dem tillräcklig högsinthet att, sedan de
tagit kännedom om den här framlagda kritiken, öppet vidgå,
att de i sitt förslag gjort sig skyldiga till icke få högst
betydliga missgrepp och förbiseendem. Att på detta sätt
på förhand bestämma graden af en motståndares högsinthet
efter dennes större eller mindre förmåga att ingå på ens
egna meningar; att sålunda gifva hans möjliga »vidgående>
af sitt misstag det för en hederlig man nesliga skenet af att
vara framtvingadt; att söka fresta honom till ett dylikt vid-
gående genom att vädja till hans möjligen befintliga fruktan
för att blifva stämplad såsom icke »tillräckligt högsint»; att
genom nämda antydan söka åtminstone blanda malört i
hans bägare, därest han ändock skulle vidhålla sin mening;
om tillbörligheten häraf torde bland prof. T:s både anhän-
gare och motståndare icke finnas mer än en mening. Blott
det vill jag söppet vidgåö, att skall epitetet »högsint> utdelas
endast under en dylik form, så får jag för min del på det
bestämdaste afsäga mig alla anspråk därpå, ja undanbedja
mig detsamma. ’

Ad. Noreen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free