Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 LITERATURBREF FRÅN FRANKRIKE.
tre diktsamlingar: Poémes antiques, Poemes barbares och helt
nyligen Poémes tragigques, men han anses af alla som en
mästare, och oaktadt strängheten af de ämnen han behandlar,
har den mästerliga prakten i hans form skaffat honom en sluten
krets af förtjusta beundrare. Hanfär ej populär, det vet han och
tyckes ej stort bry sig derom, fast besluten att ej offra åt idéer,
som ej äro hans. Djupt öfvertygad om den grekiska literaturens
skönheter, hvars mästerverk han öfverflyttat på fransk prosa, ut-
rustad med en grundlig kännedom af Indiens och Skandinaviens
mytologier och kosmogonier, har han i sina verser återgifvit de
storslagna bilder och jättelika ämnen, som så väl passa för hans
fantasi. Han härstammar från ön la Réunion, och i hans poesi
tycker man sig här och der återfinna något af solens glans på
hans födelseö, men aldrig något förbrändt. Ihärdigt utmejslar
han sina verser med fulländad skicklighet och vinner genom sin
flit en renhet och en ädel fyllighet i uttryck, som smeker ens
öra och ger intryck af högtidlig storhet. En gång har han ar-
betat för teatern, der han lät uppföra en öfversättning eller rät-
tare en efterbildning af Aeschylos’ Orestes. Den gamle skaldens
dystra och titaniska snille tilltalade den franske skalden, som icke
är utan en viss aflägsen likhet med honom. Försöket rönte
ringa framgång; det ser ej ut, som om Leconte de Lisle känt
sig synnerligen berörd deraf. Hvad bryr han sig om popularitet
eller framgång? Har han ej fått tillräcklig ersättning genom
lyckan att få betrakta ädla former och söka teckna dem i ord?
Leconte de Lisle stödjes ej såsom Victor Hugo af tron på ett
annat lif efter detta eller på en vedergällande och god Gud.
Verlden är för honom något ytterst eländigt och till sitt väsende
ondt, och tvifvelsutan hoppas han efter detta lifvet hinna det hög-
sta nirvåna, hvarom drömts af Indiens vise, hvilkas obotliga tung-
sinthet han tolkar i sina verser.
Bör jag här nämna /eazx Richkepin ? Kanske skall han synas
som en främling i dylikt sällskap; men vid hvars sida skulle han
icke göra det? Jean Richepin, som ännu är mycket ung, har
beundransvärd makt öfver form och uttryck; men olyckan är,
att läsaren ständigt måste fråga sig, om författaren menar allvar.
eller om han icke velat drifva grundligt gyckel med hans lätt
trogenhet. Utgången från universitetets led, tyckes han haft till
stadigt syftemål att komma en att glömma hans ursprung. Hans
första bok med titeln Chanson des gueux utkom för ett tiotal
år sedan och var enligt författarens afsigt ämnad att i alla dess
detaljer och egendomligaste uppenbarelseformer återgifva lifvet
hos folkets lägsta klasser, som han berömde sig af att ha stu-
derat och grundligt känna till. Ett visst antal poem med ganska
yster hållning och af en originalitet, stundom af sämre halt, och
bland dem några affattade på »argot» grepo allmänheten, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
