Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURBREF FRÅN FRANKRIKE. 305
unge skriftställaren rönte ett ganska gynsamt mottagande. Just
i år har han utgfvit en ny poemsamling, Blasphémes, som
enligt företalet skulle förnya hela filosofien och förvåna verl-
den genom djerfheten i de åsigter, som framstäldes. Boken
var helt enkelt en handbok i den gröfsta materialism, hvari
föreställningarna om familj, fosterland och pligt anföllos med
den skamlösaste cynism, som bevisade intet. Arbetet väckte
liksom det förra en något obehaglig uppmärksamhet, men
dess framgång rättfärdigades doek af en verklig skicklighet
att behandla den lyriska rytmen, en vwviss ingifvelse och en
ganska stark flygt, som då och då lyfte skalden öfver sjelfva
det ämne han behandlade. Man har beskylt författaren för
plagiat och sammanstält några af hans verser med snarlika
ställen hos samtida författare. Dessa anklagelser synas mig
skäligen småaktiga, men hvad jag finner alldeles påtagligt
hos skalden är ett grundligt studium af Victor Hugos ma-
nér, af hvilket han tagit starkt intryck och som han stundom
lyckligt efterbildar.
Frangois Coppée hör genom vissa drag af sitt författarskap
till denna första grupp, som jag gerna ville kalla den roman-
tiska. Åt vissa af sina poem, såsom La tete de la sultane eller
LZiseron söker han gifva en episk karakter. Men utom teatern,
der han afgjordt tyckes ha: valt episka ämnen för sina dramer,
är det för öfrigt icke denna diktart som skapat hans rykte. Hvad
han företrädesvis älskar, är ej de vidsträckta, majestätiska och
egentligen poetiska synvidderna; det är snarare något matta eller
litet dimmiga landskapsstycken från banlieuen eller Seinens strän-
der, der man ser metare i timtal vänta på ett napp, der matroser
under sång lossa varor, eller ock en vrå på en enslig och något
dyster ö,
"od sa Muse s’applique
å noter les tons gris d’un ciel mélancolique”.
Gerna framför han på scenen de små, de svaga och
illa lottade, såsom Marchande de journeaux eller Petit épicier
de Montrouge. Han lånar dem ej stora ord och stora kän-
slor, som föga skulle stå tillsammans med deras utprägladt
prosaiska lynne, men han låter dem handla med så mycken
naturlighet, att hans poem blifva små hfliga och rörande
dramer. Och det är förunderligt att se, hur ledigt Coppée
rör sig med alla dessa småsaker, som synas så otacksamma
och så litet egnade att sättas på vers. Men för honom är
det blott en lek; han känner sig hemmastadd i denna lilla
Ny Sv. Tidskr. 72:de årg:s 4:de och s5:te häften. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
