Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 LITERATURBREF FRÅN FRANKRIKE.
verld, som han uppdiktat och hvars alla tilldragelser finnas
noggrant upptecknade i hans dikter. Det fins intet enklare
än ämnet för hans sista poem 1 Revue des Deux Mondes.
En ung sömmerska arbetar i förstaden S:t Germain hos en
fru, hvars döttrar en dag gifva henne ett par örhängen. För-
tjust kommer hon hem; men hennes far, en drinkare, har
supit upp de få styfrar, som funnos i huset. Hon måste sätta
örhängena i pant, och då hon ej mer törs visa sig hos
sina välgörarinnor, afstår hon med tungt sinne från alla de
nöjen, hon fann hos dem. Kan man tänka sig något enk-
lare, något barnsligare ’än en dylik berättelse? Men Coppée
känner så väl konsten att blanda sina färger, eger i sål hög
grad den skicklighet, som förstår att ge hvarje del dess fulla
värde, att ämnets obetydlighet glömmes för konstnärens skick-
lighet.
Fugdne Manuel är, äfven han, en sinnrik skald, som lyck-
ligt förstått att framställa det sköna i att helt enkelt fylla sin
pligt eller den tjuskraft, som ligger i en obemärkt och anspråks-
lös lycka. Han är en älskvärd och behagfull skuggbild, men
knappt mer än en skuggbild, af Coppée, af hvilken man skulle
kunna säga att han lånat sin metod, om icke här och der ett
tungt uttryck, något ända till pinsamhet sökt och formens oäkta
elegans sade oss, att vi med honom kommit ett trappsteg
lägre. Manuel har emellertid rönt afgjord framgång med JZes
owvriers, en enaktsdram som spelats på Théåtre francais, med
sina Pobmes gpopulaires och i synnerhet med en diktsamling
kallad Pendant la guerre. I denna senare rör sig en fläkt af
fosterlandskärlek och tapperhet, som uppburit skalden och låtit
honom öfverträffa sig sjelf.
Slutligen fins det jämte de skalder, som hemta sin in-
gifvelse från naturscenerier eller från de taflor, lifvet upprullar
för deras blickar, äfven sådana, som utan att utifrån söka
ämnen för sin diktning nöjt sig med att skåda ned i eget
bröst och att i versform öfverflytta alla de stämningar, de
der funnit. Till dessa hör Sully-Prudhkomme. Filosofisk skald
som han är, har han ej nöjt sig med att lyssna till sitt
eget hjertas slag och att analysera dem, utan har ock velat
tränga till tingens yttersta grund. Vid början af sin poetiska
bana hade han öfversatt första sången af Lucretius’ »De re-
rum natura> på vers, men afskräcktes af svårigheterna i den
uppgift, han förelagt sig, och nöjde sig med att gifva oss en
följd diktsamlingar: Stances et pobmes, Les Epreuves, Les soli-
tudes, Les destins, Les vaines tendresses, i hvilka den psyko-
logiska anålysens finhet allt för ofta urartade till spetsfundig-
heter. Då han vill måla själstillståndet hos den, som, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
