Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BORTA.
På denna kunde hon sitta och stirra långa stunder, till
dess tårarne fylde hennes ögon och hon snyftande kyste
den kära handstilen och öfvergifven hviskade för sig själf:
»Ack pappa, min pappalb —
»Göra så godt jag kam, hade hennes far sagt, att hon
skulle säga, när hon fick någon uppgift att lösa.
»Hur kan du understå dig att svara så? Du skall göra
det öra, och därmed punkt, var den barska tillrättavisning,
som numera åtföljde hemläxorna, och föreståndarinnans.
fröken Beatas, svarta ögon sågo hotande på henne.
Då kände hon hjärtat svälla inom sig, hon tyckte, att
det var en förolämpning emot hennes egen far. Ah, hvad
hon längtade att få lägga armarne om hans hals och bedja
honom inte vara ledsen, hvad hon längtade! —
Första räknetimmen hade hon funnit det så lustigt; hon
satt nederst bland alla de små; hon kom sig inte för att
skrifva af det konstiga talet i boken framför henne; helt
lugnt satt hon med handen under hufvudet och betraktade
de många öfver griffeltaflorna nedlutade hufvudena om-
kring sig — hon lade just märke till att den, som satt bred-
vid henne och för öfrigt vdt så fint klädd, hade sin lilla
korta ljusa fläta ombunden med en bit kängsnöre — och
lyssnade på, huru grifflarne knäpte och prickade på taflorna,
samt på surret, ty alla räknade halfhögt.
Då hade hon mött lärarens forskande blick; omedveten
om någon förbrytelse, såg hon honom rakt i anletet,
undrande om han någonsin räknat med äplebitar och pep-
parkakor. — Men då hade han, uppretad öfver denna
exempellösa fräckhet och lätja, rusat bort, ryckt undan
armen, ruskat i henne och, under de andra flickornas
fnitter, sagt:
sOm inte Elly är flitig och räknar, så skall jag sätta
anmärkning 1 journalen!»
Röd af blygsel och skam hade hon räknat ut sina tal,
men med en känsla af att något groft, främmande, vidrört
henne. —
Värst var det, när hennes lexlag skulle läsa tyska.
Med seg ihärdighet hade hon svingat sig upp till och med
öfver de äldsta, och nu skulle de läsa Wilhelm Tell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
