- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
335

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANTIKRITISKA ANMÄRKMINGAR OM SVENSK RÄTTSTAVNING. 335

Om min framställning på detta ställe genom bristande
tydlighet kunnat giva något stöd åt rec:s anklagelse —
hvilket jag, för att vara mycket medgörlig, vill erkänna —
så skall jag nu anföra några fall, där så ej är förhållandet.
På ett ställe i min skrift (s. 100) har jag sagt, att »man
ofta kommer till bättre resultat genom att skärpa sitt öra
för den ortografiska känslans röst än genom att lyssna till
de vetenskapliga ortografernas förslag». Min granskare har läst
och citerat denna sats med öfverhoppande af det icke alldeles
oviktiga ordet ofta, och han kan då naturligtvis mycket lätt
både själv finna den misstänkt och göra den misstänkt hos
sina läsare. För ofrigt är det intressant att se, att den nu
utkomna, omarbetade upplagan af Rättstavningssällskapets
Rättstavningslära ($& 31) också nödgats lita till »språktjänslans.
Denna har således, fastän »kanske bedräglig», nu visat sig
oumbärlig till och med i en kort regelboks paragrafer.
Beträffande ord som, utan att uppfattas såsom samman-
satta, ha akcenten på annan stavelse än den första, har jag
yttrat (s. 72), att de för känslan gärna äro utländska. Också
här förbiser min granskare vid sitt citat det inskränkande
ordet gärna. Det är sedan mindre svårt att genom fram-
dragandet af något undantag bevisa satsens ohållbarhet.
Ännu ett liknande fall. Jag har sagt (s. 23), att AUREN
riktigt påvisat det yttre märke, genom hvilket språksinnet i
vanliga fall brukar igenkänna en sammansättning: märket
ligger däri att mer än en lång stavelse finnes i ordet. Min
recensent har här åter råkat förbise orden i vanliga fall.
Genom hänvisande på befintliga undantag ådagalägger han
sedan, att man blir »grundligt lurad» om man litar på denna
regel. .
Att de här omtalade tre satserna alla äro riktiga i den
mera begränsade form, som de ha i min skrift, tror jag icke
att hvarken min granskare eller någon annan sakkunnig
person skall kunna bestrida. För syftet med min uppsats
har det varit onödigt att närmare specificera de undantag,
hvilkas tillvaro jag blott i korthet velat antyda. I fråga om
»formellt utländska» och »formellt sammansatta» ord har jag
särskildt hänvisat till AURÉN. Innan rec. med sitt korta och
utan alla inskränkningar uttalade domsord »felaktig» affärdade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free