- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
336

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336 ANTIKRITISKA ANMÄRKNINGAR OM SVENSK RÄTTSTAVNING.

denne skarpsinnige och originelle tänkares af mig upptagna
satser, borde han kanske ha visat honom den uppmärksam-
heten att efterse, huru satserna närmare utföras i hans
egna skrifter. Rec. skulle då ha funnit, att de undantagsfall,
som han framdragit till bevis på ohållbarheten af teorien
om de formellt sammansatta orden — fall sådana som väl-
signa, nordväst — ingalunda undgått AURÉNS uppmärksamhet.
De upptagas af honom som en särskild grupp under nam-
net »sammanskrifna ords. — Som ett godt exempel på kvanti-
tetens betydelse tör igenkännandet af en sammansättning
vill jag här påpeka dubbeluttalet runde! och rundel; enhvar
inser genast att den sista formen, med långt e, förutsätter
att ordet är sammansatt af rund och del.

Då rec. anför ordet lekamen såsom ett bevis på att osam-
mansatta ord med obetonad förstavelse för våra öron ej
särskildt ha utländsk klang, så synes mig exemplet ej just träf-
fande. Min språkkänsla söker för detta ord förgäfves någon
annan plats än tillsammans med de tydligt främmande exa-
men, tentamen, gravamen. Och att min uppfattning ej är indi-
viduell sluter jag däraf, att den enda plural af lekanmer, som
jag sett, har den visserligen’ icke berömvärda formen lekamina.

Orden bolina och skavan& kännas af språksinnet natur-
ligtvis som inhemska, om ordens sammanhang med /Zzxa och
vank får träda fram för medvetandet. Så snart däremot detta
sammanhang förgätes (tydligt visar sig att så skett i bifor-
men bolia) och så snart följaktligen orden endast genom
sin yttre form verka på vårt språksinne, föras de af
känslan omedvetet till samma klass som de främmande
kavatina, karolina, talang, palats, smnaragd o. d. Stav-
ningen af ordet skavank utan fv (jfr haveri, lovera o. a.) är
i detta hänseende icke utan sin betydelse. Den böjelse
ord med betonad slutstavelse röja att bilda sin plural på
den i lånord omtyckta ändelsen -er (skavanker, maneter
liksom talanger, smaragder, planeter o. s. v.), visar jämväl
i sin mån, att känslan sluter detta slags bildningar, främ-
mande och inhemska, tillhopa till en klass. Man jämföre
måkril plur. måkrilar, men makrill pl. makriller; häjduk
pl. -ar, men Aejdauck på. -er; by’rå pl. -ar, men byrå pl.
-er; kurbitsar, men kurbitser, dbbotar, men abböter. Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free