Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 ANTIKRITISKA ANMÄRKNINGAR OM SVENSK RÄTTSTAVNING.
Mot de ganska många, som enligt hvad jag erfarit anse
det svåraste felet i min skrift vara att den visat allt för litet
undseende för rådande bruk, skall jag ej försumma att citera
detta emfatiska intyg af en fackman.
Det gjorda påståendet — hvilket stödjes med bevis
som jag redan tror mig ha vederlagt — ställes i samman-
hang med påståendet att jag också i fråga om själva språket
hyllar »fazissez-aller-teorien». Det är sannt att jag i en
för 12 år sedan tryckt tidskriftsartikel har uttalat de af
rec. citerade satserna »må språket ha sin gång» o. s. v. Men
dessa satser voro vända mot den då inom våra språkliga
kretsar framträdande, ännu på flera håll kvardröjande böjel-
sen att ur filologiskt-historisk synpunkt förbättra språket,
strävandet att t. ex. införa själsnärvara 1 st. f. själsnärvaro,
jättnar i st. f. jättar o. d. Hela den uppfattning af språ-
kets väsen, som jag i nämnda uppsats gör gällande, borde ha
fritagit mig från anklagelsen att jag ej skulle vilja medge ett
folk att värka för språkförbättring i praktiskt meddelelse-
syfte, på alla punkter där en reform kunde tänkas genom-
förbar. Naturligtvis har jag ej velat bestrida, att man finge
ingripa i språkets gång när det t. ex. gällde att skaffa nya
namn på förut illa benämnda eller obenämnda begrepp;
icke heller har jag velat förneka, att man inom behöriga
gränser finge sträva för åstadkommandet af större genom-
skinlighet och enkelhet i uttrycksformerna o. d. Att »de
största språkorimligheter i verlden blifva riktiga så snart de
fått bruket på sin sida, liksom den värste usurpator blir legitim,
när han sitter fullkomligt fast på sin tron», — detta har jag
sagt endast i den meningen, att jag som god svenska, danska,
franska 0. s. v. ej erkänner det ändamålsenligaste uttryck i
världen, för så vidt det strider mot svenskt, danskt, franskt
språkbruk. Och då jag påstått, att »språket icke är annat
än ett inom en viss krets rädande mod>, så innebär ju detta,
rätt uppfattadt, just ett erkännande, att språket icke är något
1 sig själv riktigt, utan att det beror af människornas vilja,
med andra ord att »språkbruket> kan och bör förbättras.
Emellertid medger jag utan betänkande, att det var
en brist i min nyss omtalade uppsats, att den ej fram-
höll de villkor, under hvilka ett ingripande i språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
