Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 STRINDBERGS NYASTE ARBETEN.
ungar hvar april månad!» — Eller finnes det väl en ung flicka
som gör slika raffinerade reflexioner från den krassaste och
— låt oss tillägga det — kortsyntaste nyttighetsmorals ståndpunkt,
som dem, hvilka denne författare tillskrifver tanternas lilla Blanche,
som påstås resonnera sig till sina skolkunskapers värdelöshet genom
argumenter sådana som dessa: »Hon hade intet hopp att någon-
sin i lifvet träffa en rätvinklig triangel och få nöjet öfvertyga en
klentrogen, att kvadraten på hypotenusan var lika med kvadra-
ten på de båda kateten. Hon visste ej hvad hon skulle använda
logaritmerna till, då hon ej ville bli sjökapten, och Christopher
Columbus dessutom upptäckte Amerika utan logaritmer, hvilka
Leibnitz först ett par hundra år senare roade sig med att upp-
ställa. Hon förstod ej hvad hon skulle med astronomiens nyare
gissningar, då redan Egypterna utan Herschels teleskop uppsatt
almanackan; begrep ej hvad hon skulle med Archimedes’ satser
och Mariottes lagar, då Edison uppfunnit telefonen utan desamma.»
— Så resonnerar ingen annan än författaren till »Likt och Olikt>!
Äfven alla andra personer i berättelsen tala och tänka »strind-
bergianskt>, och det ända till användande af de mest i ögonen
fallande kuriositeterna i dennes själfgjorda stil. Både ordföran-
den i -Eskulap-föreningen och talaren i de ryske nihilisternas
samkväm använda sådana säregna Strindbergs-ord, som »öfver-
klass» och »underklass»>, »klichéer» (med hvilket senare uttryck
väl skall förstås gamla stereotypa fraser och argument) och den
egendomliga abrupta stilen med sina frågor. »Ar det klart?»
»År det rätt?» o. s. v. Och samma argöt tala egendomligt nog
också medicinska fakultetens föreståndare i Zirich, laboratorn
vid dess kemiska anstalt och deputeraden Godin. Ofverallt
skorrar Strindbergs egen stämma. — Själfve Herman Bang
kunde ej begära en radikalare själfafspegling, men kanske skulle
ej ens han vilja kalla detta för att »vere sig selv i kunstens form>.
Det är dock en af de på samma gång äldsta och ändock
ännu i dag gällande konstlagar, som genom denna brist på
. individualisering och objektivitet af Strindberg på detta sätt får
det ena slaget midt i ansiktet efter det andra. Ty om något
annars bekännes såsom vitter lag äfven af den moderna realis-
mens djärfvaste fribytare, så är det väl fordran att i dikten skänka
en egen personlighet, ett själfständigt jag åt hvarje figur; och
Strindbergs metod att använda personnagerna såsom mario-
netter, hvilka blott ha att gestikulera till de ord, som han själf
talar bakom ridån, erinrar allt för mycket om den gamla ro-
manstilens naivitet eller kanske snarare om nyromantikens själfsvåld.
Och denna brist på individualisering rör naturligen ej blott
det yttre hos de uppträdande figurerna, deras uttryckssätt blott
eller dylikt, utan äfven deras inre, deras tankar och hela per-
sonlighet. I det hela torde man kunna spåra föga af verklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
