Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGS NYASTE ARBETEN. 377
kärleken en gång får lysa och värma i hans diktning — äfven
om denna kärlek mera gäller drömda utopier, än verkligheten.
ko ot
Strindbergs nyaste arbete, >» Tjänstekvinnans son», har sitt
största intresse såsom en del af författarens själfbiografi. Den
skildrar hans egen »>»själs utvecklingshistoria; från födelsen till
studentexamen, — »1849—186’7» såsom det står på titelbladet,
men 1 tredje personen, utan att nämna hans släktnamn och
med utsättande af förnamnet Johan i stället för August, hvarvid
han vanligen uppkallas. Men denna och liknande förändringar
af namnen tyckes också vara allt, hvari han afsiktligt afviker
från den direkta fotograferingen af verkligheten. Annars berättar
han oss med en nästan häpnadsväckande hänsynslöshet sin och
de sinas historia, utan att öfverskyla eller dölja något, som synts
honom betecknande.
Man stötes ovilkorligen af detta brutala sanningssägande, i
synnerhet då det uppbäres af så liten välvilja, som här är för-
hållandet; och det är väl exempellöst inom världsliteraturen att
en författare så målat af sina närmaste, sina föräldrar och syskon,
utan en skymt af öfverseende eller misskund, då det gält deras
fel. Delvis kan det lända "till hans ursäkt, att han nog velat
öfva samma oförsonliga rättvisa äfven mot sin egen bild. Det
har tydligen ej varit för att ursäkta eller försköna den, som han
målat så många af de andra uppträdande personerna i svart,
utan för att gifva helt och utan afprutningar, hvad han anser
vara sannt.
Men är det också sannt? Är den bild, som Strindberg gifver
oss, framstäld i rätt belysning? — Att vi ej ha anledning antaga
några afsiktliga retoucheringar, det ha vi redan medgifvit. Men
för visso finnes det för litet kärlek i den blick, »hvarmed för-
fattaren sett på verkligheten, för att han skulle hafva träffat rätt.
Hans hat till mycket af det här skildrade har nog förvrängt
bilden för hans ögon. I mycket har väl tiden lagt sin lugnande
hand på hans sinne, och det är ej med den första vredens upp-
brusning han skrifvit; men i stället är det en gammal, ingrodd
ovilja, som ofta styrt hans penna.
Det är i detta hänseende betecknande, att ej en enda af
de skildrade personerna är öfvervägande sympatiskt tecknad,
ehuruväl man på de emellanåt anförda ursäkterna för deras fel
märker författarens sträfvan att vara rättvis. Och denna svart-
målning rör ej blott de afmålade personerna, utan än mer kanske
de skildrade förhållandena och händelserna. Visserligen säges
det att Johan ofta var »yster och glad», men exempel därpå
bjudas oss knappast på en enda sida i boken. Det är, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
