Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGS NYASTE ARBETEN. 379
individualitet, med dess kyliga inbundenhet redan från barnaåren,
ovilkorligt antipatisk. Vi kunna hysa medkänsla med hans li-
danden, men icke sympati för honom själf. Boken lär oss,
såsom sagdt, i mycket att förstå honom, men därför icke att
gilla eller ens ursäkta och förlåta honom. — De omständig-
heter, under hvilkas inflytande han växte upp, voro, förefaller
det oss, ej hårdare än kanske flertalet barns och ynglingars.
Det var nog hans egen individualitet, som gjorde dem för honom
så olidliga — hans ömtålighet för hvarje hårdhet och hans kyliga
oemottaglighet för hvarje vänlighet.
Ar det sannolikt, att hans själsutveckling under andra för-
hållanden skulle hafva gestaltats väsentligen annorlunda? — är
en fråga, som tränger sig på en under läsningen. Man kan
blifva frestad att svara nekande därpå; ty detta sjukligt själf-
plågande lynne skulle nog under de flesta förhållanden hafva
vetat att göra sig till martyr. Men måhända skulle en finkänslig,
bildad moder kunnat med moderskärlekens trollmakt slå bryggan
öfver till hans hjärta och gjort, hvad för andra varit omöjligt.
Och hvad kunde ej då hafva blifvit af denna eldsjäl!
— Liksom Strindberg i flertalet af sina arbeten på senare
tider sätter »frågor under debatt», så har han ock späckat fram-
ställningen i sin själfbiografi med talrika allmänna räsonnemang
och reflexioner. Och af allt i boken äro, såsom hos honom
vanligt, dessa det minst tilltalande. Ensidigheten vid hans sätt
att bedöma enskilda personer och förhållanden stegras till det
befängda, när han sedan. generaliserar omdömena till kritik af
samhällstillståndet i det hela.
Särskildt är det äktenskapet och familjelifvet, som han här
, utsatt för sin hänsynslösa, bittra satir. |
"Herrliga, sedliga institution, heliga familj", utbrister han, ”oantastliga,
gudomliga instiftelse, som skall uppfostra medborgare till sanning och dygd!
Du dygdernas påstådda hem, där oskyldiga barn torteras till sin första lögn,
där viljekraften smulas sönder af despoti, där själfkänslan dödas af trång-
bodda egoismer. Familj, du är alla sociala lasters hem, alla bekväma kvin-
nors försörjningsanstalt, familjeförsörjarnes ankarsmedja och barnens helvete!"
För mannen framställer han äktenskapet blott såsom en
smatinrättning», som förstör hans ekonomi, under det att där-
emot, »om det är människans dröm att komma ifrån arbete,
kvinnan synes genom äktenskapet ha realiserat den drömmen.
Han förbiser, att det vid sidan af de dåliga familjerna finnes
goda, och han tyckes glömma, huru otaliga de gifta kvinnor äro,
som till fullo dela mannens börda af arbete och omsorger.
Den uppfattning, han här så paradoxt gör gällande, strider
också på det bestämdaste mot de åsikter, som han själf förut
utvecklat, senast på ett så vackert sätt i den ofvan omnämda
novellen sÅterfalls. — Dylika inkonsekvenser äro hos Strindberg
ej ovanliga och visa i sin mån, att han ej är en lugnt öfver-
vägande tänkare, utan en fantasimänniska, som af sin känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
