Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 STRINDBERGS NYASTE ARBETEN.
hänföres att ensidigt betona än den ena, än den andra sidan af
samma sak.
Ett annat exempel på dessa egendomliga själfmotsägelser lemna
hans uttalanden om de företeelser, som röra könslifvet. Här i»Tjän-
stekvinnans som» framställer han med alldeles omvänd ensidighet
motsatsen till de åsikter, hvilka han dref till sådan ytterlighet i
den första berättelsen i »Giftass. Om han där öfverdref det
ondas följder, så underskattar han dem för visso här, — ja, ger
lasten till och med ett i högsta grad sårande »admittitur». Där-
med täflar blott i osedlighet hans uttalande om de i fråga va-
rande drifternas naturliga tillfredsställande utom äktenskapet.
Efter en kort notis om Johans första fall för frestelsen på detta
område, anmärker han blott: »Hvarför hade det emellertid icke
skett förut, så hade så många års kval varit besparade, så mycken
kraft bibehållen. Det var emellertid rätt lugnt efteråt, och han
kände sig sund, glad, som om han fylt en pligts. — Strindbergs
blinda hat i detta arbete till äktenskapet tyckes göra honom
böjd för att i dess ställe vilja erkänna för godt hvilket nesligt
surrogat som hällst.
Utom att slika reflexioner naturligen i och för sig bidraga
att göra läsningen plågsam, störa de, oafsedt sitt innehåll, helt
och hållet den konstnärliga formen, som af dem oupphörligt
brytes sönder. I konstnärligt hänseende synes oss också »Tjänste-
kvinnans som vara bland Strindbergs sämre alster, och visst icke,
såsom en aktad literaturkritiker påstått, »det bäst komponerade:
och »aristokraten bland Strindbergs verk> (K. W—zg i G. H. T)).
De mästerliga naturskildringar, som pläga förläna hans arbeten
deras förnämsta poetiska värde, saknas här nästan helt och hållet.
Och stilen rusar fram med en häjdlös fart, som ej ger författaren
ro att modellera och runda sina figurer. Blott några raska streck
och så en eller annan färgklatsch, och bilden får vara färdig.
Det hela är merändels snarare såsom ett referat, än som en
konstnärlig berättelse. Och af komposition och gruppering mär-
kes föga; han drager blott fram det ena efter det andra, af
hvad han kommer ihåg. Luckorna i minnet fyllas icke igen.
Hvad man därigenom vinner i sanning, det förlorar man i full-
blodigt lif.
Detta hindrar dock icke att enskilda episoder äro mästerligt
tecknade: besöket på Sabbatsbergs sjukhus, interiören vid mo-
derns dödsbädd, Johans predikan ute i landtkyrkan m. fl. äro
dylika kortfattade detaljmålningar, som prägla sig in i läsarens
minne.
I det hela är »Tjänstekvinnans son» underlägsen »Utopien.
Strindberg är framför allt konstnär, och därför äro hans diktade
alster värdefullare än hans själfbekännelser och reflexioner.
S—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
