Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Parisersalongen 1886.
Några iakttagelser
af
Georg Nordensvyan.
(Forts. från föreg. häfte o. slut.)
Det är med en känsla af befrielse man vänder sig från
alla dessa konstruerade bilder till genren, porträttet och
landskapet, till den rättframma konsten, som tager verklig-
heten sådan den är och återgifver den utan flärd och utan
utsmyckning, men individuelt, med kärlek i det lilla.
Der möter oss Jules Bretoas bondkvinna, sittande i
kyrkan, med händerna sammanknäpta om det vigda ljuset
och med blicken riktad uppåt, — en typ, som gifver hela
karaktären, ej blott hennes utan äfven hennes likars. >»La
bretonne» är en okonstlad tafla, men en som alltid skall stå
sig, just derför att den är skildrad med en så trofast, inner-
lig kärlek.
Fin och poetisk är ock aftonstämningen öfver åkern,
der skördeflickorna slagit sig ned efter slutadt dagsverke.
Jules Breton har ofta målat ungefär samma motiv och samma
stämning, men de förlora intet på att upprepas, dessa äkta
naturskildringar, alster af det ädlaste, mest finkänsliga konst-
närskap.
Hit räkna vi Julien Duprés nya landtidyll. Af lumi-
nisterna är Dupré, om än ej den ljusaste så den klaraste,
utan att hans skimrande färg för det blir bjert. Men lif och
lust är det i hans gröna ängar och blå himlar. Det gråa
tycks han afsky, men om han oupphörligt upprepar det klara
sommarsolsken, som jag nu sett på flera hans taflor, så löper
han fara att bli enformig i den riktningen. Hans ämnen
likna också hvarann väl mycket. På Luxembourg har han
Nv Sv, Tidskr. 7:de ärg:s 7:de häfte. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
