Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSALONGEN 1886. | 387
uthungradex», en krets af samhällets styfbarn omkring fattig-
soppans stora kittel, om Peflez »Miseére> -— den lilla likbleka
tiggargossen, klädd endast i sin faders stora rock, som går
honom ned på hälarne. Men Decamps blir för enformig i
sitt effektsökeri och i sin alltid lika framställningskonst. Han
har fått sin lilla tafla »On cherche la paternité> in på Luxem-
bourg. Eljes målar han alla sina olyckliga figurer med un-
gefärligen samma typ och i samma ställning, rätt en face.
Ena gången är det flickan, som blifvit moder och förtviflad
ligger framåtlutad öfver vaggan, en annan gång är det tvil-
lingarnas moder, som sitter vid de båda smås gemensamma
bädd, än tiggarflickan med samma förgrätna ögon och samma
smärtsamma dragning öfver munnen som de öfriga typerna,
än den stackars modern — samma typ igen — som blifvit
vansinnig efter barnets död och nu håller i sina armar en
kanin, som hon klädt i barnmössa och vyssjar till sömn.
Till interiörerna höra präktiga taflor af Dagnan, Israels,
Kröyer. Dagnan-Bouveret tyckes af det yngre målareslägtet
vara den, som hinner närmast till Bastien-Lepage. Hans
bröllop på landet, hans vaccination tillhöra det bästa af yng-
sta fransk konst. I sin »Pain bénit> visar han en scen från
en landtkyrka, der korgossen i sin röda kåpa just kommer
fram mellan kyrkfolket med det välsignade brödet.
Holländaren Josef Israels är en af de ursprunglige, en
af tvärviggarne, som utan att följa någon viss strömning
följa sitt eget hufvud och som, då de lyckats, komma med
ett dussin efterhärmare i hälarne.
Hans salongstafla — »När man blir gammab är dess
titel — visar en gumma i sin hvita mössa och sin lilla svarta
runda kappa; skrumpen, hopsjunken sitter hon ensam framför
spiseln i den mörka stugan, värmande sina händer öfver
glöden. En dyster, mörk, men lugn och jämn ton omgifver
den gamlas figur. Israels taflor äro hållna i denna svarta
tuschton, målade bredt och tunnt och ej så litet påminnande
om pasteller.
Många olika framställningar af konfirmandens toalett
eller konfirmandens återkomst till hemmet vitna om goda
studier, men äro knappast af större intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
