Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 KONUNGAMAKTEN, LANDTMANNAPARTIET OCH FÖRSVARSFRÅGAN.
sentanter hade satt emot hvarje Regeringens förslag till för-
svarsverkets ordnande?
Ett annat skäl var det, som med följande ord uttala-
des af landshöfding BERGSTRÖM”): >»Ett bifall till sam-
manjemkningsförslaget innebär visserligen icke slutlig fred.
utan endast ett vapenstillestånd för den närmaste följden af
år; men det lemnar Regeringen tid att tänka på och begrun-
da, huru en blifvande arméorganisation skall gestalta sig.
och gifver Riksdagen rådrum och lugn att egna sig åt lös-
ningen af andra, hittills undanskjutna frågor. Ett nej inne-
bär fortsatt strid utan möjlighet att kunna med kraft och
allvar taga i hop med dessa; ty så länge frågan står olöst,
kommer hvarje Regering att oupphörligt framlägga förslag
— det ena kanske sämre än det andra.» — Således: Rege-
ringen skulle få tid att tänka på försvarsfrågan: — men
öppnade förslagets antagande någon utsigt till, att det tan-
kearbetet skulle bära bättre frukt, än de båda föregående
decenniernas ansträngningar? — Riksdagen skulle få rådrum
och lugn att egna sig åt andra frågor: — ja, otvifvelaktigt
beredde förslagets antagande åtminstone ett årtiondes »lugn>
åt försvarsfrågan; — men afskrifningsfrågan? Vid nästföl-
jande Riksdag upptogs hon åter af Landtmannapartiet, som
då beslöt, att Riksdagen skulle »hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes till nästa Riksdag framlägga förslag
till ytterligare afskrifning af grundskatterna samt motsva-
rande lättnader i rustnings- och roteringsbesvären>, +")
Det skäl, som dock för månge kanske vägde tyngst,
var det, att man borde taga det lilla, som bjöds, för att dock få
något. Försvarsfrågans historia efter 1866 lärde, att det
ständigt gått utför. Hvarje gång denna fråga varit före, hade
Landtmannapartiet bjudit mindre än den nästföregående, och
toge man ej; hvad som nu vore i fråga, så riskerade man att
slutligen få intet. — Ja, detta var möjligt, till och med troligt,
— under förutsättning, att man vidhöll den ståndpunkt, som
1873 års kompromiss betecknade — köpslagandets stånd-
punkt —, och att man fortsatte på den väg, som man från
”) F. K. Prot, 1885, n:o 39, s. 35.
”) Se Andra Kammarens Prot. 1886, n:o 49, 8. 14—34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
