Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄR SKOLFRÅGAN MOGEN TILL AFGÖRANDE? 503
fråga om matematik och naturvetenskaper, så förorda de
dem icke blott för den omedelbart nyttiga och tillämpliga
kunskap de meddela, utan äfven icke minst för deras för-”
måga att medverka till själskrafternas utveckling. Endast
under denna förutsättning kunna de ock sägas vara af all-
mänt gagn för ungdomen. Men blir det fråga om språk-
kunskap, då skall den dömas strängt efter den omedelbara
praktiska användbarheten. Att spräkstudiet skulle hafva nå-
got för sig egendomligt företräde med afseende på ungdo-
mens andliga utveckling, det får icke medgifvas. Språken
äro ett nödvändigt ondt i skolan och behandlas derefter.
Rättvisan fordrar det erkännandet, att språkstudiet icke
säges vara ett ondt i och för sig, det jemföres i detta af-
seende med t. ex. heraldiken. Men det anses vara ett ondt.
så vida som det hindrar ett fullständigt inlärande af real-
ämnena, hvilka äro de egentligen tidsenliga. Det är denna
verlden och detta lifvets lycka, som äro föremål för all
mensklig diktan och traktan. Studiesättet, menar man, bör
rätta sig derefter och göra ungdomen hemmastadd i denna
verlden. Man måste naturligtvis då undvika allt, som kunde
draga ungdomens uppmärksamhet till någonting annat, t. ex.
denna idéernas verld, med hvilken man förr hade så mycket
att beställa. Det nu uppväxande slägtet borde vänjas ifrån
sådana tomma fantasier. Sådan är tankegången.
När det blir fråga om att söka förklara denna brist på
följdrigtighet i tillämpningen af nyttans grundsats, kan man
icke undgå att ånyo och alldeles särskildt fästa uppmärk-
samheten dervid, att den pedagogiska rigtning, hvars organ
tidskriften Verdandi är i vårt land, ser upp till utvecklings-
lärans mästare, Herbert Spencer, såsom sin förnämsta auk-
toritet. Det är bekant, att denne forskare så godt som
uteslutande sysselsätter sig med den yttre, sinligt förnimbara
verlden, medan den andliga verkligheten, allt hvad som lig.
ger inom religionens och metafysikens områden, under namn
af det ovetbara, visserligen ej uttryckligt förnekas, men dock
förvisas till ett tillstånd af skenverklighet eller overklighet,
som åtminstone för oss menniskor, hvilka tillhöra denna
verlden, förmenas icke kunna hafva nägot verkligt intresse.
Från en sådan ståndpunkt är det alldeles följdrigtigt, att
Ny Sv. Tidskr. 7:de årg:s 9:de häfte. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
