Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 ÄR SKOLFRÅGAN MOGEN TILL AFGÖRANDE?
språket ter sig såsom blott en samling af tecken dels for
materiela ting, hvilka man lär känna genom omedelbar varse-
” blifning bättre än genom språket såsom mellanhand, dels
för tomma abstraktioner, med hvilka en man af denna tiden.
en »matter-of-fact-mam», helst bör hafva så litet som möjligt
att skaffa... För honom kan språkkunskapen derföre icke
blifva annat än ett medel för direkt nyttig användning, när
han vill muntligen eller skriftligen meddela sig med någon,
af hvilken han väntar’en eller annan tjenst eller fördel, eller
också en fåfängans narrkåpa, »när man vill sjunga franska
eller italienska sånger». Det är honom otänkbart, att dessa
sänger eller annat, hvad språket har att gifva, kan bidraga
till utvecklingen af ett rikare och kraftigare själslif. Spen-
cers sätt att yttra sig om värdet af språkstudier hvilar helt
och hållet på sådan grund. Det är då ock alldeles natur-
ligt, att språkstudier från denna ståndpunkt hånande beteck-
nas såsom en död minneskunskap, bestående af glosor utan
betydelse: ord, ord, ord! Det faller ingen man af denna
rigtning in att misstänka, att man med samma slags berät-
tigande skulle kunna beteckna naturvetenskapernas föremäl
såsom stoft, stoft!
Den motsatta åsigten, som betraktar den andliga verl-
den såsom den egentligen verkliga, är må hända icke för
det närvarande fullt så modern som den spencerska utveck-
lingsläran; men det må dock :icke vara alldeles otillåtligt
att än i dag hänga fast vid den ståndpunkten. Den som
så gör, löper icke fara att blifva ensam; hvad en eller annan
filosofisk skola än må hafva att säga om omöjligheten att
veta något om de andliga magterna, så låta dock icke fol-
ken för någon längre tid medvetandet af dem undanträngas
eller nedtystas. Dertill är det allt för djupt rotadt i menni-
skans väsende. Hvilkendera uppfattningen som är äldst, är
må hända icke så lätt att afgöra, men historien lemnar nog
en och annan antydning derom, att folken icke i längden
kunna nöja sig med den åsigten, att den andliga verlden är
det ovetbara, och man saknar derföre icke alldeles skäl för
den förvtsättningen, att denna nu så moderna åsigt kan be-
finnas icke ensam hafva framtiden för sig. I alla händelser
är det icke ens nu för tiden den stora allmänhetens åsigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
