Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 JOAQUIM MANOEL DE MACEDO.
tet, sedan lärare i historia vid Collegio D. Pedro II, depu-
terad och en af de verksammaste ledamöterna t Instituto
Hist. e Geogr., i hvilket han 1851—-56 var sekreterare och
derefter orador. |
Hans första poetiska försök kommo ut i tidskrifter ?).
De utgjordes af några erotiska, smakfulla mindre qväden
i lätta. välbyggda verser.
År 1857 offentliggjorde Macedo i Rio en större dikt,
A NMNebulosa (Töckenbilden). Denna är lyrisk, delvis episk,
afdelad i sex länga sånger och en epilog i 11-stafviga orim-
made verser. Det poetiska i anläggningen, det fosterländska
innehållet, det blomsterrika språket och den flytande versen
förvärfvade poemet stor uppmärksamhet, hvilken helt säkert
ej förringades genom den mystiska färgen.
Det ligger alldeles utom min förmåga att af detta mäster-
verk göra en något så när värdig öfversätfning. hvilken för
öfrigt här ingalunda vore på sin plats, emedan poemet är
allt för långt; men jag vill dock lemna en öfversigt af dess
märkliga innehåll, äfven med fara att synas längträådig. Ett
par af de mest tropiska styckena har jag dock sökt öfver-
sätta i originalets bundna form. Öfversättningen är med
flit så ordagrann som möjligt.
Första sången, A Rocka Negra (Svarta klippan), börjar
med en präktig beskrifning af trakten, der handlingen försiggår,
som så lifligt påminner om den storartade, bergiga kusten mellan
Sockertoppen och Gavia vid Rio, att sångaren tycks vilja för-
flytta åhöraren just dit:
Kring en lugn vik mellan hvita sandstränder och urskogar, dit
klara böljor från det rasande hafvet taga sin tillflykt såsom »fromma
jungfrur från verldens buller till det stilla klostret», stå vilda
bergstoppar likt tvenne härar af förstenade jettar. Högt öfver
dessa reser sig från vattnet till molnen den dystra, stolta Rocha
Negra. En ryslig saga går om Svarta klippan. Hon har varit
hemvist för en vansinnig qvinna, bevandrad i fruktansvärda troll-
konster. »Vid hundra år var hon lika ungdomlig som vid tjugu.
Att se henne ett ögonblick var att tillbedja henne för alltid; att
älska henne var att för evigt förderfva sin själ.» Dock skydde
hon solens ljus; blott månen var hennes vän. Under natten
svepte hon kring klippan ett tätt moln, i hvilket hon vid mor-
”) Minerva brasiliense, Guanabara m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
