Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK KONST. 535
T
hufvudroler vill man gerna se något af den utförande artistens
egen fatabur, något sjelfständigt tänkt och skapadt, färger af
egen tillblandning, m. e. o. konstnärlig frihet. Det är möjligt. ja
troligt att fru Håkansson med de lofvande anlag, hon i denna
rol visat, en vacker dag hinner denna ståndpunkt. Om än hand-
ledningen är aldrig så förträfflig, man måste dock gå sjelf, för
att komma någonstädes, använda sitt eget hufvud, sina egna
krafter för att nå målet, och för att göra det på sitt eget sätt,
skildt från alla andras, som ock sträfva dit — originell skapar-
kraft, som ej låter sig sägas det och det och se’n snällt och ly-
digt gör så och så, utan går sina egna vägar och på dem kom:
mer fram — se der det sanna konstnärskapet med Guds nåde!
Vi säga ej, att fru H. aldrig kan komma så långt. Visst
icke! Men hon bör akta sig att gå i ledband för länge, om hon
— som man hoppas — har något nytt och eget att komma med.
Bland omgifningen på Dramatiska teatern kan fru H. se exempel
på, hur sträng instruktion: gjort glänsande debut, men då sedan
instruktionen tog af, försvann det utmärkta, endast det medel-
måttiga stod qvar. Känner fru H. med sig, att hon ej har kraft
att stå och gå för. sig sjelf på konstens väg, må hon då låta det
bero vid denna lyckliga instruktionsmessiga debut. .Men — sedan
det tekniska, som måste instruktionsvägen inläras, blifvit absol-
veradt, måste fru H. tänka och känna sjelf, dana sina roler sjelf
med eget hjerta och hufvud — och lyckas hon då lika bra –
då, först då är det skäl för den besmningsfulle konstvännen att
instämma i det nu något förtidiga jublet öfver en ny glänsande
acqvisition för vår svenska dramatiska konst.
Hvad Ibsens äktenskapsdram i öfrigt angår, måste man med
tillfredsställelse finna hr Elmlund borta från en rol, der han aldrig
passat, men med mindre tillfredsställelse ser man, att kr Fredriksson
för att ersätta hr Elmlund måst lemna sin erkändt utmärkt spe-
lade Helmer åt hr Palme, som nog inlägger god förtjenst i sitt
spel här och hvar, men som ej når sin företrädare hvarken i
champagnerus-scenen eller än mindre i de vigtiga slutscenerna,
der också Nora är minst tillfredsställande. Saknar man alltså hr
Fredriksson i Helmer, så’ finner man honom med nöje åter som
Rank, som hr F. ger fullt konstnärligt utan någon chargering
eller publikvädjan :— en liten rol, men en stor prestation. Söm
förr beundrar man rättvist Ar Hillberg 1 Krogstads rol, som tyc-
kes intressera honom och som derför spelas så, som hr H. kan,
när han är intresserad. Hos fru Swartz — fru Linde — måste
man loforda den enkelhet och natur, hvarmed denna icke längre
unga konstnärinna här spelar. I vissa andra roler brukar hon
låta den Hvasser-imitation, som hon lika litet som något annat
fruntimmer vid denna teater – Betty Almlöf undantagen — gått
fri från, verka för artificielt i gester, som för fru Hvasser lyckas
Nv Sv. Tidskr. 7:de årg:s o9:de häfte. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
