Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 LITERATURANMÄLNINGAR.
öfverståndna konstart, som i Danmark fick sin ryktbara repre-
sentant i Ida Brun och som ju ej var annat än en lek, ett
surrogat för konst. Men den hänger samman med nordbornas
sätt att betrakta italienarne, och i det Lange säger härom fins
mycket att beakta. De germanska folken sakna i allmänhet taget
denna glädje öfver menniskans skönhet, som greker och ita-
lienare hade. Derför slår skulpturen ej så lätt rot hos oss,
konsten »finner ej rätt den tillit, hvari den kan trifvas»>, utan
blir slutligen och sist ett lån från dessa stammar, hvaribland
den hör hemma. Och de germanske konstfilosoferna, de nöjde
sig minsann ej med den vackra formen hos menniskan, den blef
hos dem endast en skylt för idéen, de sågo i konsten ej mensk-
lig kropp som hölje för en själ, utan, som Heiberg sagt: >Skik-
kelserne staa som stille Tanker, afkledte jordisk Dragt og
jordisk Attraa». Dialektiken, reflexionen aflöste det enkla åskå-
dandet och njutningen af skönheten. Huru den tyska filosofe-
rande konsten tjenade till att dölja konstens sanna kärna, af-
lägsna konsten från lifvet, göra den svårbegriplig för folket —
och det är ju för sjelfva folket den finnes till och ej för en
flock utvalda — det utgör slutsatserna i denna studie, som bil-
dar öfvergången mellan skildringarna af Sergel och af Thorvald-
sen, Den sistnämde kom, innan det tyska inflytandet hunnit få
insteg i norden, kom sund och stark och fin och anvisade kon-
sten dess väg, gaf den dess karaktär för hela det betydelsefulla
skede, då han var dess främste fanbärare.
Jämte Louis David var Thorvaldsen nyklassicismens främ-
ste. David inledde skedet, ’Thorvaldsen afslutade det. David
skildrade menniskan i kamp, Thorvaldsen i ro, David var sjelf en
handlingens man, Thorvaldsen förblef igenom sitt långa lif fred-
lig, lefde i lä för stormarna, arbetade rastlöst men -lugnt och
gaf allt annat än konsten en god dag. Hans konst var sund
som han sjelf och finkänslig som han, han skildrade ett bättre
slägte än det han såg omkring sig — »inbyggarne af fredens
land, af det nya Arkadien» — hans uppgift var just liksom hans
tidsålders enligt Langes definition att lära af antiken att uppfatta
menniskan ez/ses, detta i motsats till renässansens och rococons
sätt att framställa menniskan.
"Thorvaldsen blef i hög grad typisk för den tid, han lefde
så stillsamt och fredligt uti. »Att förstå hans konst är i vissa
afseenden den säkraste väg till att förstå hela hans tid, hvad
deh tänkte på, hvad den drömde om, angående det högsta
menskliga.»
Författarens skildring af dessa verk är glänsande i karak-
tänistiken, klar och koncis i formen. Att Thorvaldsens verk hade
antika namn är naturligtvis af föga betydelse, namnet gör föga
till saken, och vi veta, huru "Thorvaldsen liksom mången annan,
sedan han hade sin figur, dess ställning och karaktär klar i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
