Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
TVÅ DIKTER AF LONGFELLOW.
I lätta vindar, mån I strö
I rummen körsbärsträdens snö
Och böja persikornas blom
Till mig med all dess rikedom!
O hf, o sälla tankars gång!
O fröjd, hvars enda röst är sång!
O mänskosjäl! kan du ej bli
Så glad som vinden och så fri?
Skymning.
( Twilight.)
Så dyster är kvällen, så skytung,
Och vinden blåser kall.
Likt måsarnes vinge glimmar
Hafsvågornas snöiga svall.
Men borta i fiskarhyddan,
Där flammar ett rödare ljus,
Och ett barnanlete blickar
Ur fönstret mot vågornas brus.
Det sluter sig tätt mot rutan,
Som ville i natt och storm
Dess barnsliga öga skåda
En skepnad höja sin form.
Och en kvinnas skymtande skugga
I växlande bild sig ter:
Än växer den hög mot taket,
Än böjes och sänkes den ner.
Hvad täljer den brusande hafsvåg,
Och vinden med rasande tjut,
När de slå mot darrande rutor,
Väl barnet, som blickar ditut?
Hvi jagar den brusande hafsvåg,
Den kalla, rasande vind,
När de träffa modrens hjärta,
All färg ifrån hennes kind?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
