Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
chs för x: Fucks, Lachs o. s. v. Tyskarna ha dessutom samma
lag för användningen af sitt 2: å ena sidan Zanse, å den andra
Land-s, Hut-s.
I ett par fall kan man, dock blott skenbart, hos oss tala
om undantag från nyssnämnda x-regel: då vi skrfva baxna,
fastän ordet är bildadt af bak och egentligen betyder »studsa
tillbaka», samt då vi skriva fux, fast ordet sammanhänger med
Ayga. Hvar och en inser lätt att dessa fall ej äro värkliga un-
dantag. Orden sammanhänga ej längre för tanken, och de be-
höva då ej häller göra det för ögat. I Tyskland, hvarifrån vi
fått vårt fux, skrives det Zugs, ty där har man ännu substan-
tivet Flug. Likså skriver man där stracks i stället för vårt strar,
ty man har där stamordet s/rack, som vi sakna.
En liten fördel ha vi af x; den att vi alltid -veta att före-
gående vokal är kort; jfr orden var, sax, byx, käx, fax med
genitivformerna af vak, sak, byk, käk, tak. Genom ändring af
x till ås skulle sålunda olikljudande ord, som nu också äro olhk-
skrivna, komma att sammanfalla i en enda beteckning.
Då sålunda den pedagogiska vinsten är högst ringa, om nå-
gon, och då ur läsbarhetens synpunkt till och med ett litet skäl
talar för x — och då härtill kan läggas att också de med oss
närmast befryndade folken (danskarna trots RaAsKs ändningsför-
sök) ännu allmänt ha kvar sitt x, så må också vi tills vidare
få behålla vårt. Våra pedagoger må framgent stå den led-
samma risken att bli undfägnade med ett rixdaxman, ett lyxa
lig, ett tfaxam, ett årå — af lärjungar som stava på slump och
som skulle kunna skriva orden lika befängdt (t. ex. rigsdacksman),
även om de intet x hade i sin rättstavningslära.
Liksom >x är att anse som en sammandragen form af £s,
så bör c& räknas som en bekvämare förkortning af &£. Ingen
bokstav i vårt alfabet har en så invecklad form som 4; den bör
därför också ha större rätt än någon annan att förkortas.
Hvad som emellertid kunde tala för att »upplösa förkort-
ningen> och ’skriva’ två fulla &£, är den omständigheten, att våra
närmaste grannar ha denna ovigare beteckning. Men icke
ens Nordiska Rättstavningsmötet ville här reformera vår skrift;
det ansåg att c& hos oss såväl som hos tyskar och engelsmän
kunde försvaras just som förkortning; endast vid delning på två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
