Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 LITTERATURBREF FRÅN NORGE.
mitt förra bref nämnda debut-arbete >»Guld>. Och >Herodes den
store» af Maren Vinsnes (en författarinna, som förut har upp-
trädt med ett par berättelser, >Prestens ansögning» och »I Dram-
men for 70 aar siden») tillhör en genre — den bibelbhistoriska —
som knappast har stor utsigt att vinna läsvärldens gehör.
R
& >
När jag här ofvan har uttalat att det icke finnes andra no-
vellistiska arbeten än de redan omtalade, som i någon högre grad
hafva kraf på uppmärksamhet, måste jag göra ett förbehåll beträf-
fande ex bok, nämligen >»Z molb, noveller och skisser af Alvilde
Prydz. Denna författarinna, som förut har utgifvit en liten be-
rättelse, >»Agn og Agnår», är tydligen i besittning af en verklig,
men orolig och famlande talang. Hennes senaste bok är mycket
ojämn. När man börjar med den, spetsar man öronen: här är
något egendomligt, något kändt, något genomlefvadt och genom-
tänkt. Men efter hand som man läser utplånas intrycket; medel-
måttigheter komma med: oklara stämningar, osant manér; och när
man så är färdig, rycker man på axlarna: var det allt? — Får
man nu antaga, att den berättelse, som är tryckt först, är skrifven
sist? I så fall vill jag säga, att boken är mycket lofvande; i mot-
satt fall är det vanskligt att ställa något horoskop för författarin-
nans framtid — det ser då ut som om hennes obestridliga begåfning
befunne sig på afvägar. Men det bör i alla händelser icke
komma en att blunda för det verkligt goda, som finnes i
boken, och i synnerhet i dess första stycke, >Valsem». Det går
genom denna berättelse — liksom delvis genom hela samlingen
— ett egendomligt drag af lidelsefull längtan och resigneradt ve-
mod — en stämning, för hvilken man kunde finna ett passande
mottö i de Ibsenska raderna: »Og har jeg end seilet min skude
paa grund, — o, saa var det dog deiligt at farel» Berättelsen
om denna vackra, stolta, begåfvade Martha — »den lille guld-
fakse>, som hennes väninna kallar henne — som älskar och älskas
tillbaka några korta, saliga dagar, men så öfvergifves af sin älskare,
den firade konstnären, och sedan hamnar i ett olyckligt äktenskap
med en obetydlig och ovärdig man, — det är som ett gripande
musikstycke, skälfvande af jubel, gråtande af smärta — ett litet
stycke fin och rörande poesi. Redan de första raderna anslå
tonen: »Det är något betagande hos valsen — för de fleste. Som
en förförelsens ängel griper den en vid handen och visar fram
sina skatter — nuet, sinnesrusets njutningsrika, bortilande nu — i
en enda förtätad droppe all världens härlighet. — Eller väntar
du, drömmer du ännu, kommer den som en dröm, snor om-
kring dig sina rytmer, fulla, tunga som kungsrosen. — Eller den
kommer som en minnets dämon med skålar fulla af glädje eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
