Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN NORGE. 61
sorg.» Och all hfvets vemodsfulla bitterhet rymmes i ett utbrott
som detta: »Glädjen är lifvets kalla champagne — — — Var du
nöjd, du, som en gång druckits till i den susande drycken. Hvem
fordrar mera af champagnen än ett skummande ögonblick? — —
Räcker det längre, rusar det, det kännes tungt i benen eller i
bufvudet; så är det också med glädjen. Ju kostligare drycken är,
dess svårare har man att öfvervinna ruset, sägs det — ack, på det
viset förhåller det sig med glädjen!» — Bokens andra berättelse
»Smaastels är också skrifven med naturlig känsla och enskilda
partier däraf dessutom uppburna af en viss djärf humor, som
verkar uppfriskande i den något tunga, doftfylda luft, i hvilken
författarinnan eljest gärna dväljes. Det är en rätt bra utförd
stillebensbild, denna skildring af den lilla fredliga småstad, »där
luften var så hälsosam, att de flesta människor blefvo tjocka och
gamla och gingo omkring med mage», och där Pedersen och
madamen och Grethe och katten i början lefva så stillsamt och
förnöjdt inom fyra väggar, till dess kärlekssorgen också når den sta-
diga, snälla Grethe och döden hinner henne som en gammal flicka vid
sin stickstrumpa. — I »Forventninger» är det en ung flicka, som
ständigt längtar efter lyckan och väntar på, att »den rätte» skall
komma. Och så förlofvar hon sig — först med den unge stu-
denten, som drömmer om att blifva målare; men »det var icke,
som hon hade menat det>; så med en något mystisk landsman,
som hon träffar på en resa i utlandet, men som visar sig redan
vara bunden vid en annan; — och så kommer ändtligen hvar-
dagslifvets prosa i form af en bornerad och tråkig teolog, som
med salvelsefulla ord tillrättavisar henne, till dess hon trött och
afsvimmad faller omkull på golfvet — och därmed är historien
slut. Det finnes nog också här känsliga stämningar, men de äro
icke utformade till klara bilder; och i synnerhet äro de uppträ-
dande personerna och deras handlingssätt hållna i så dimmiga
konturer, att det icke är möjligt att få tag på dem. — Det samma
gäller i ännu högre grad om de två småskisserna »Aftenlöd» och
»Musik i hjemmet>. Och i det sista stycket i boken, »Resultater>,
har förmågan svikit författarinnan. Berättelsen om denne miss-
lyckade skald af den sorgliga skepnaden är blott ett dimmigt,
osundt och öfverspändt stycke känslopjunk.
Ett förstlingsarbete, som måhända också får betecknas som
lofvande, och som i sin stämning har något gemensamt med Al-
vilde Prydz’s, är den samling »!Vovelletter», som utkommit under
pseudonymen Has. Det är också här lifvets vemodiga, melan-
koliska strängar som anslås, men mindre omedelbart och ungdom-
ligt, i en dämpad och nästan trött, i längden något enformig
tonart. Här är mera reflexion, men mindre stämning — mera
allvar men mindre lidelse, och boken gör i det hela intryck af
att den visserligen unga författarinnan antingen icke riktigt har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
