- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1887 /
106

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106 OM SKOLUNDERVISNINGEN I FRÄMMANDE LEFVANDE SPRÅK.

tion ensamt åter kräfva ständig öfning, för att ej språk-
insigterna skola afdunsta. Alla veta vi, huru det går til
att ligga af sig», och det gör man lättast i talande af språk.
Det barnet lär på fem år genom daglig öfning med sin
franska bonne kräfver sällan mera än ett år att glömmas,
sedan bonne amie rest sin väg.

Emellertid måste pedagogen se denna fråga äfven från
en annan synpunkt. Det faller af sig själft och erfarenheten
bekräftar på det amplaste, att jämförelsen mellan moders-
målet och ett främmande språk skärper reflexionsförmågan
och sprider ljus öfver båda. Vi kunna ej afhända oss denna
fördel. Barnet, som blott lär genom efterbildning — och
så vill man nu att vuxna skola lära främmande språk —,
reflekterar aldrig öfver hvad det hör och kan ej analysera
det. En svensk kommer ej lätteligen på den idén, att följa
har två betydelser, följa efter och följa med, utan att jäm-
föra det med tyskans folgen och begleiten, franskans suivre
och accompagner o. s. v. Man kan mekaniskt, ex usu, på
barnavis lära sig en sådan fras som till exempel: Als ick
ausging, begegnete mir ein alter Freund; men om man öfver-
sätter och jämför: Då jag gick ut, mötte jag en gammal vän,
så faller därmed den egendomliga betydelsen af begegnen i
ögonen; det betyder »komma till mötes», ej »gå till mötes.
såsom fallet vanligast är med vårt »2öta, och bör således ej
hafva hufvudpersonen till subjekt, utan till objekt; därmed
inser man ock, hurusom det kommer att användas = »hända.
drabba» o. d. Men det är ej blott jämförelsen af enstaka
ord eller konstruktioner, som är så instruktiv; det vigtigaste
är kanske jämförelsen af stilen i sin helhet. Ingen, som
förmår se olikheten i den franska och svenska stilen till
exempel, kan gärna alldeles undgå att draga nytta af den
förra för att fullkomna den senare.

Man har framhållit som en olägenhet, att intet ord i
ett språk motsvaras fullkomligt af något ord i ett annat
språk, och att ofta idiomatiska uttryck hos en nation ej
kunna exakt återgifvas af en annan. Men just insigten härom
är en vinst och afvägandet af närmare eller fjärmare mot-
svarigheter det mest instruktiva arbete. Man anmärker vi-
dare, att öfversättningen från ett ffämmande språk ofta blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 20:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1887/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free