Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK.
Hon fann ett stort nöje i att uttala dessa fraser, med
hvilka hon ansåg sig bevisa honom, att hon reflekterat öfver
lifvet och dess förhållanden. Och hon uttalade dem med
denna tvärsäkerhet och belåtenhet, hvarmed unga, oerfarna,
men begåfvade och reflekterande människor pläga framkasta
sina iakttagelser, hvilka de gärna tro att ingen gjort före
dem och som därför fylla dem med en naiv själfbeundran,
— Edra satser, min nådiga fröken, passa helt och hållet
in på stormakternas diplomati, — svarade Örnfelt, småleende
med en anstrykning af faderlig välvilja. — Men här hemma
i Sverige är det annorlunda; i våra salonger spelar politiken
ingen roll, man kan på sin höjd tvista om norska frågan!
Dessutom skall jag säga er min åsigt om den Talleyrandska
satsen: det är bättre och hederligare att låta tystnaden och
icke ordet maskera våra tankar!
De blefvo nu afbrutna af en tur, men så snart den var
slut, började de på nytt att samtala. Emérence’s dåliga
lynne försvann så småningom, och det naturliga och själfulla
i hennes väsende förfelade ej att göra intryck på hennes
kavaljer. Han såg genast, att det icke var en vanlig ung
flicka han hade framför sig; att hon tvärt om var en fullt
bestämd karaktär, med sällsynt skarpt utmejslade och i
ögonen fallande drag. Det framskymtade i hela hennes per-
sonlighet, i hennes hållning, i de mörka, öppna, genom-
trängande ögonen tvänne egenskaper, hvilka tycktes vara de
förherskande hos henne: kritik och energi. Hon hade ett
ständigt forskande, ibland något satiriskt uttryck i sin blick,
och man kunde ej länge vara i hennes närhet, utan att lik-
som känna sig berörd af den energi, som, likt en viss stark
luftton, omgaf henne. Man förstod genast, att hon var en
af dessa naturer, hvilka icke äro emottagliga för yttre påtryck,
en af dessa kvinnor, hos hvilka kärleken icke uppväckes af
mannens hyllning, utan hvilka själfva välja och öfverlemna
sig åt sina känslor, oafsedt om det älskade föremålet be-
svarar dessa känslor eller ej.
Örnfelt kände, hur så småningom ett lifligt intresse för
henne uppstod hos honom. Det roade honom att samtala
med henne, och under det han lyssnade på henne och
undrande betraktade den formfulländade gestalten och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
