Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK.
min rikedom, min mors fina middagar och eleganta ekipager, —
och allt det där identifiera herrarne naturligtvis med min
person.
Han skakade på hufvudet med en ogillande blick.
— Hvad ni är bitter, min fröken, det gör mig ondt att
höra en ung flicka uttala sådana ord.
— Om jag är bitter, är felet icke mitt, utan människornas,
bland hvilka jag lefvat! — utbrast hon häftigt. — Ni kan
inte föreställa er, hur mycket smicker jag fått höra under
dessa två år, som jag varit med i societeten! Jag är led
därpå, jag kan det utantill alltsammans! Jag är trött på, att
man finner allt hvad jag gör förträffligt! Jag kan vara aldrig
så snäsig, aldrig så ohöflig mot herrarne, jag kan mankera
dem hur mycket jag behagar, jag blir ändå alltid uppbjuden,
det har aldrig händt på någon bal, att jag inte i förväg
varit uppbjuden till minst dubbelt så många danser, som
stått på programmet! Och så har jag sett unga flickor bland
mina jämnåriga bli förbisedda, få sitta dans efter dans, —
flickor, som jag vet äro tusen, tusen gånger bättre och äd-
lare än jag. Hvarför? Inte därför, att inte herrarne skulle
finna lika mycket nöje i att dansa med dem som med mig,
ja, troligen större, utan därför att deras föräldrar inte ha
ekipage och inte ge stora baler! Förstår ni, hur sådant kan
plåga ett sinne, som inte är alldeles utan känsla för rättvisa
och sanning?
— Ja, det förstår jag. Men jag upprepar ännu en gång:
ni öfverdrifver. Skulle verkligen denna beundrarehop vara
så servil, att det icke finnes en enda, som haft mod att ej
ställa sig in hos er genom smicker?
— Jo, det är sant, — utropade hon lifligt, — det fins
verkligen en, som till och med haft mod att säga mig san-
ningen. Det var förra vintern en herre, en officer, — jag
vill ej säga hans namn, fastän ni kan få höra det af hvem
som hälst, ty historien har cirkulerat genom hela societeten, —
han hade bjudit upp mig till en dans, men när han kom
för att hämta mig, föll det mig in att mankera honom för
en herre, som jag hällre ville dansa med. Han blef ond
och gaf mig inför flere kringstående, en lexa, sådan jag aldrig
tänkt, att någon skulle våga gifva mig. Naturligtvis blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
