Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK.
sållad af gnistrande stjärnor och sakta flammande ljustöcken.
Öfver vattenytan sväfvade en lätt dimma, som i mörkret an-
tog fantastiska former, än närmade sig fartyget, än flög fram-
för det, som en flytande, sagolik stad. Borta vid horisonten
syntes obestämda ljus, som hastigt tändes och släcktes, sköto
upp öfver himlaranden och så plötsligt försvunno i djupet.
Natten var lugn och tyst; icke en rörelse i vattnet, blott
ångbåtens stampande och det melodiska ljudet af vattnets
frasande efter fartyget.
Denna högtidliga, frigörande känsla, som natthimlen och
hafvet utöfva på sinnet, denna förnimmelse af den oändlighet
som omger oss, och som på en gång trycker och upplyfter,
grep häftigt Örnfelt. Det vemod han nyss erfarit försvann
helt och hållet; tanken på Emérence’s öde sammansmälte med
ögonblickets förnimmelse af någonting stort och kärleksfullt
och fylde honom med en oändlig lycka.
En slump? ... Nej, det kunde icke vara en slump, detta
korta sammanträffande, genom hvilket ett helt lifs riktning
bestämdes. Det ligger en djup, gränslös betydelse i sådana
ögonblick, då tvänne själar, om blott för en sekund, gripa in
i hvarandra, för att gifva och taga af hvarandras tankar.
Hvad som väckes till lif då, vare sig af godt eller ondt, det
kan ingen bestämma, ty det sker hemlighetsfullt som befruk-
telsens under, men det kan växa ut till något stort — godt
eller ondt. Detta är lifvet, det högre, andliga lifvet, sam-
lifvet i mänskligheten, som gör att ingen lefver ensam, ingen
drar sig undan skulden att han höjt eller sänkt dem som
kommit i hans väg...
Åter kände han inom sig liksom ett nytt svall af lycka
och tacksamhet. De äregiriga drömmar om framgång och
utmärkelse, som marterade honom i stunder af svaghet, föllo
sönder som stoftbilder. Han tänkte på Marie, — — — på
Emérence, på natten och tystnaden omkring honom — —
hvad betydde allt annat mot dessa tankar, mot denna känsla
af kärlek, som nu fylde hans bröst?
Han såg upp mot himmelen. Och öfver honom hvälfde
sig den gränslösa rymden, med sina millioner stjärnor, sitt
eviga lugn, som ett gensvar på hans tankar.
+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
