Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÅNGFÄRGAD MARMORSKULPTUR. 499
med Sagens Natur, at man har vanskelig ved at tro, at de
skulde have gjort noget Overgreb over den rette Grense —
skjönt det jo ogsaa kan vare muligt.»>
Längre fram (p. 81) i denna uppsats förekommer denna
passus: »>Den rent hvide og farvelöse Marmorskulptur er
unegtelig — i det vesentlige — et Fenomen, som först
kommer frem efter Antikens tider . . . .>
Julius Lange anser, säkerligen mycket riktigt, att poly-
kromien bör användas dekorativt och i harmoni med den om-
gifning, i hvilken skulpturverket får sin plats, utan att söka
åstadkomma illusion. >Der maa veb, säger han, »kunne findes
fornuftige Mellembestemmelser mellem Thorwaldsens Museum
og Kjöbenhavns Panoptikon. Jeg sigter ikke til Middelmaa-
dighed, til Mellembestemmelser i kunstnerisk Vard og Be-
tydning —- thi deri skal man vistnok kreve det mest mulige,
og deri tage vi Parti for Thorwaldsens Museum; men kun i
Anvendelsen af Farven og Forholdet til det virkelige Liv.»
Men frågan är icke hvad vi anse vara estetiskt riktigt,
utan om grekerna i allmänhet i konsten sökt uppnå illusion.
Lange säger med hänsyn härtill: »At der har veret et Gran
af denne forkerte Verden i Oldtiden, vil man n&eppe kunne
benegte, naar man leser Fortellingerne om hvad der hend-
tes med Praxiteles’ knidiske Afrodite — det vil sige: vis-
serlig ikke som Praxiteles havde ment den — eller Ovids
Udmalinger af Pygmalions Kjerlighed til den skjönne Elfen-
bens-Statue han havde udfört, og som han forlangte af Afro-
dite, at hun skulde göre levende.>
Dessa berättelser innehålla dock intet bevis för att sto-
derna voro målade. Hvad den sistnämnda angår, så är ju
berättelsen om den samma dessutom en ren fabel, och hvad
den förra beträffar, så kan af berättelsen endast inhämtas,
något som dessutom äfven på annat sätt bekräftas, att
Praxiteles’ Afrodite var en plastisk framställning af den sinliga
kärlekens gudinna, hvartill han fann anledning i den feniciska
urbilden (Arch. Ztg. 1869, p. 62) och i så väl Homeros’ som
Hesiodos’ karakteristik af gudinnan.
Fullt giltiga bevis för sträfvandet efter illusion i den an-
tika konsten finnas visserligen, likväl mest syftande på måle-
riets område. Så berättar Plinius t. ex., att Zeuxis målade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
