Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 OM MÅNGFÄRGAD MARMORSKULPTUR.
drufvor så naturligt, att fåglarna flögo efter taflan, men Par-
rhasios målade ett förhänge så illusoriskt, att Zeuxis begärde,
att man skulle draga undan det samma. (XXXV. 36.6.) Zeuxis
lär hafva sagt, då han hade målat en gosse, som bar drufvor,
efter hvilka fåglarna flögo: >»Jag har målat drufvorna bättre
än gossen, ty hade jag gjort honom lika fulländad, så skulle
fåglarna varit rädda.> (Plin. Ib.. 34,6.) Hästarna gnäggade,
då de fingo se Apelles’ målade häst. (Ib. 36, 32.) Teon måi-
lade en krigare i det ögonblick, då han gör utfall emot fien-
den. Taflan var betäckt af ett förhänge, som drogs undan,
sedan en osynlig trumpetare hade blåst en signal till angrepp.
(Ael. V. H. II, 44.)
Men äfven inom skulpturens område finna vi några ytt-
randen, som tyda på samma riktning. Så omtalas t. ex. na-
turtroget härmade ugglor och frukter på ett palmträd af
brons (Paus. X, 15). En hynda af brons, som slickar sina
sår, hvilken icke var att skilja ifrån verkligheten och som blef
ansedd för så märkvärdig, att vaktarne fingo ansvara för henne
med sitt hufvud. (Plin. XXXIV, 17.) Myrons berömda ko, om
hvars förvillande likhet med verkligheten många epigram tala.
Lysistratos ifrån Sikyon tog gipsformer öfver naturen och
åstadkom därigenom större porträttlikhet än förut. (Plin.
XXXV, 40.) Men Lysistratos tyckes icke genom detta me-
kaniska sätt att härma naturen hafva vunnit något erkännande.
Endast Tatian omtalar en staty, Melanippe, af honom. (c. Gr.
54, p. 117.) Deremot åtnjöt hans broder Lysippos, som ute-
slutande arbetade i brons, alltså icke eftersträfvade illusion,
det största anseende. Också är det af vigt att lägga märke
till det förhållandet, att de flesta berömmande uttalanden vi
finna om en förvillande likhet mellan ett konstverk och na-
turen röra döda föremål eller djur. Beror detta därpå, att
konstnärerna ej förmådde uppnå samma verkan då de hade
att framställa den mänskliga formen, såsom Zeuxis’ yttrande
skulle låta förmoda, eller eftersträfvade de ej ett sådant mål?
Sannolikt är, att den flera århundraden omfattande grekiska
konstperioden med sina olika skolor skulle framte alla möj-
liga olika riktningar, ja, att samme konstnär någon gång kunde
skatta åt ganska skiljaktiga sådana. Så är det påtagligt, att
Myron i sin berusade gamla kvinna och Praxiteles i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
