Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÅNGFÄRGAD MARMORSKULPTUR. 501
smutsiga gamla måste vinnlägga sig om en mera realistisk fram-
ställning, i sina gudabilder om en mera ideal. Att smaken i
allmänhet hos grekerna icke begärde illusion i konsten, skönjes
bäst därutaf, att största antalet statyer utfördes i brons, många
äfven i guld (förutom hvad som utfördes i svart marmor och
silfver), hvilket ju utesluter all tanke på illusion. Ja, vi hafva
äfven ett bestämdt vittnesbörd därom af en antik författare.
Quintilianus (XII, 10, 9) säger nämligen: >Man anser, att Ly-
sippos och Praxiteles bäst hafva återgifvit natursanningen. Ty
hvad Demetrios beträffar, så klandras han därför att han
drifvit denna omsorg till öfverdrift och att han mera bemödat
sig orh likheten än om skönheten.>
Hvad Praxiteles’ yttrande angår (Plinius XXXV, 40, 7), att
han satte mest värde på dem af sina arbeten, vid hvilka må-
laren Nikias lagt handen, och Plinius’ tillägg: »så mycket värde
satte han på dennes circumlitior, så råder bland arkeologerna
den största oenighet om hvad här bör förstås med »circum-
litioo. Så mycket inser man genast af Plinius’ anförande, att
det är hans mening att genom citerandet af den store mästa-
rens yttrande konstatera, att Nikias var en stor målare. Om
Plinius misstager sig på en äldre och yngre målare af samma
namn eller icke, gör därför härvidlag mindre till saken. Om så
är, så bör med circumlitio väl icke kunna förstås en rent teknisk
behandling af marmorns yta, i likhet med den, som Vitruvius
omtalar såsom allmän, nämligen att ingnida de nakna statyerna
med smält vax. Ty äfven om vaxet varit Mandadt med färg,
tycks det som man till en dylik procedur ej behöft använda
just den förnämste målaren på sin tid; till och med om denne
uppfunnit en förbättrad metod, så skulle väl en skicklig lär-
ling kunnat verkställa en dylik ingnidning lika bra som rmä-
staren, hvars tid torde hafva varit allt för dyrbar för att han
personligen skulle velat befatta sig med dylikt arbete.
Att draperierna och accessoarerna på den Praxiteliske
Hermes hafva en mera skroflig yta än kroppen, torde helt
enkelt bero på en olika behandling genom mejseln, för att
skilja de gröfre stoffen från den fina, glänsande huden; mar-
mortekniken var ju Praxiteles’ stora egendomlighet. Huru
frånvaron af färg på Hermes kropp, den omständigheten att
s»hudens yta var bevarad med ovanlig skärhet och glatthet>
Ny Sv. Tidskr. 8:de årg. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
